Mitt letande efter bil har stundvis skapat upprörda känslor på kontoret. Många har ju sin egen favoritbil och därmed en stark övertygelse om vilken bil som skulle vara den rätta, även för mig. Så idag när jag visade upp lilla bilen så var det ganska nervöst. Men jag fick godkänt, tror jag i alla fall. Själv har jag nog inte riktigt den känslan för bilar. Menar att min identitet inte är så där direkt knuten till ett varumärke. Går mer på känsla… som med så mycket annat… om det är bra eller dåligt, det vet jag inte. Men nu känns det som om det är dags att sova… eller äta något kanske… och sen sova… Men först måste jag se klar filmen... Syriana.