I ett sällskap på fem finns det två flygrädda krakar. Dom känns igen på sin ryckiga gång, flackande ögon och svettiga näsor… övriga i sällskapet ser helt oberörda ut. Dom flygrädda kan iaf prata och de är sånt här dom pratar om…. lite fritt återgivet… för att inte genera någon… haha… - Vet du… titta här… 95:- tåg till Köpenhamn. - Hmm… jaha.. o vad gör vi här? Va ni tvungen att hitta ett fordon i Finland!? - Mm.. men de va ju inte jag… - Nää… iofs… men ändå??

- Hur sakta kan ett plan flyga?.... Tystnad…inget svar…. – Ska de låta sådär?? Krakarna har nu ganska stirriga ögon och blickarna är fäst vid den usliga skärmen som visar allt framför nosen på planet… Undrar om inte en tecknad variant hade varit bättre?? Väl i luften andas båda krakarna fritt och ler.

Kollar lite på stolsgrannens tidning… rätt länge faktiskt… plötsligt fnissar han… efter fem sidor har han också upptäckt att han har den upp och ner…

Inför sista landningen… - Klappar man bara i händerna på charterflyg när planen landar.  - Mmm…men du får klappa om du vill!! Varpå den som försöker lura den andre att klappa börjar klappa febrilt i ren nervositet... inte så högt men fnissandet bryter ut helt...

Dagens utflykt har varit en nyttig utflykt i alla fall. Vi lyckades enas och jag tror alla är nöjd. Åhh… höll på att glömma maten. Bara maten skulle kunna få mig att utsätta mig för en flygtur i morgon igen… Kantarellsoppa med renkött… de var riktiga kantareller… efter det blev det kyckling som badade i en vitlökssås som smakade godis… och en gratäng som inte var nyttig men desto godare… Men de var jobbigt att ”arbetspendla” till Helsingfors. Skippar det i morgon… även om M´s råd att tänka på åsnorna funka bra...

 

m

6 februari 2009 22:10

fniss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år har gått och jag har inte riktigt kommit igång, än. Men snart så - plötsligt händer det. Men om man återgår till idag; det snöar, är kallt och måndag. Återkommer när jag är en smula mer positiv. ...

Har fått frågan mer än en gång det senaste året...  - Åh, hur gåre me bloggen? Och det är väl så här, de har inte gått ett enda smack, typ. Jag har gjort mycket annat, men inte sånt här. Bytt jobb har jag däremot gjort och fått mina pelargoner att öv...

Hajen Lydia lever och jag likaså... hon rör lite mer på sig bara. Själv är jag ju bara upptagen med jobb. Fast o andra sidan har ju hon ett jäkla slit med att simma omkring överallt, hela tiden, med en sändare på sig. Fast det är väl egentlingen inte...

Helt underbart. Pajleverans via balkong, andra våningen. Det gäller att "välja" sina grannar...  ...

Om hunden kunnat prata skulle han tveklöst skyllt sin sovmorgon på mitt nattliga hostande de senaste nätterna, men se den gubben går inte. För i natt har jag nästan sovit mest hela tiden, utan kvävande hostattacker flera gånger i timmen. Så jag, för ...