Mitt trådlösa nätverk är inte riktigt i balans. Verkar behöva ytterligare flera timmar enskild konsultation för att få självförtroende nog att fungera mer än 5 minuter åt gången. Är ju tråkigt att det är så blygt att bara någon vill något eller om jag ställer minsta krav på det så bryter det samman och rasar samma totalt. Men det ingår väl i det allmänna dataraset i mitt liv. Min lilla raring är inte tillbaka från lagning ännu och jag längtar så… och min andra lite större bärbara raring har totalt tappat förmågan att kommunicera trådlöst. Där är de sladd som gäller och nu åldermannen i församlingen, som inte klarar sig mer än några minuter åt gången utan att tappa kontakt. Begriper den inte att jag också vill ha kontakt med yttre världen? Snälla samarbeta, för min skull?? Annars blir de sladd…. så de så…

Så där ja. Nu har jag fullångt hår igen, utan början till sjukhusdreads. Och det mesta av håret sitter faktiskt kvar på skallen fortfarande, även om jag hade mina tvivel innan och i samband med utredandet av trasslet. Vovven satt och tittade ett tag men tröttnade efter 20 minuter…. Det surast är att de kostade 180 kronor att förstöra håret också… haha… En till sak som är surt är att jag missar ett jobbrelaterat ”pensionskalas” idag. Gillar kalas och god mat. Men jag ska inte klaga, fick kalasmat hemburen idag och serverad. Bra med tillfälligt göralösa vänner, tack M för god mat. De va himla gott och som du sa… mat är viktigt för läkandet. Nu ska jag bara försöka få hem lite mera onyttiga grejer. Lider fortfarande allvarlig brist på choklad…