Det är märkligt vilka känslor ett brev me posten kan väcka. Speciellt om brevet ligger i någon blåaktig något prasslig plast… Förrförra året, tror jag de var, då fick jag pussla och tejpa innehållet, valp på besök Annat är det detta år, det plastiga brevet låg helt intakt på hallgolvet… inga tuggmärket alls… Nu ska brevet bara halka runt på köksbordet och mogna i väntan på en gnutta inspiration… om den någonsin infinner sig när det gäller deklarationsblanketten…  

Jag har slarvat med en sak jag tidigare gick ut hårt och sa att jag skulle göra… jag skulle ju rensa i källaren. Inte direkt världens roligaste projekt… Kan kanske vara därför det var och är så lätt att glömma bort. De man inte ser de finns inte… och förråden är därmed mycket lätt att förtränga…  Men det påstås att man ska bli mycket energifylld när det är klart i alla fall… och de kan behövas…  suck… och eftersom jag nu även övertygat stora M om nyttan med att rensa så måste jag nog föregå med gott exempel oxå... sen... till helgen kanske... om det inte är fint väder...