Var föresten i stora huvudstaden häromdagen. Ögonblickligen när jag steg av tåget så påmindes jag om varför jag inte bor där utan här… Jag håller inte samma tempo. Redan på väg mot tunnelbanan till tåget som jag ska ”hinna” med… den blå linjen allra längst ner i underjorden, blir jag om sprungen… eller ”omgådd” av riktiga ålderspensionärer… med käpp och handväska. Fan det kommer ju ett nytt tåg var 6 minut eller nått sånt, så varför stressa? Fattar inte hur man kan få benen att röra sig så snabbt heller för den delen… Är helt övertygad om att det är ohälsosamt… för mig. Trivs ju bäst i lagom tempo, sovmorron och flextid är mer min grej…  

Blek, spänd och totalt oförmögen att slappna av… Men nu är det gjort och av bara farten tackade jag ja till en Havrix också… Så nu ska jag klara mig 25 år på den vaccinationen i alla fall. Sämre är det med fästingvaccinet… Ska dit om en månad igen och ta spruta nummer två. Så för att inte ”glömma” bokade jag omedelbart en ny tid. Men det är ju jättelänge dit. Så just nu är allt läskigt glömt och jag sitter här stolt med ett Muminplåster på armen… och håller tummarna för att jag ska slippa allt i biverkningsväg… i annat fall kanske jag begåvas med influensaliknande symtom i morron… Men de är då de…