Förmodar att jag var en av de sista i världen som sett Twilight eller jag vet faktiskt i alla fall två till som inte sett det. Men attans va söt filmen var… Tyvärr befann jag mig i ett tillstånd som pendlade mellan fånigt leende, ilska, stress och förbannande under hela filmen. De är väl själva fan att folk inte kan begripa hur lyhört det är i halvgamla betonghus. Väntande under hela filmen att någon 90+granne skulle ringa och kräva en utryckning för att tysta en betydligt yngre tv-spelsspelande granne tre lägenheter bort… Så utifrån min synvinkel, så hur kul han än hade, så förstörde han filmen för mig. Vilket ger mig anledning att se filmen en gång till, idag… om jag hinner… vilket inte gör nått alls med tanke på hur söt filmen var...