Känner mig riktigt slug idag… eller inte. Om man knappt cyklat på sju år lovar jag att det inte är smart att ta en längre tur i 29 graders värme utan att ta med vatten… Kom då på den briljanta idén att ta vägen förbi dottern... uppförsbacke hela vägen… pust flämt… om hjärna vart på kanske jag skulle ringt och kollat… innan backen… att hon va hemma. Fel nummer fem alltså… inte kolla det innan… utan ringa när jag flämtande, pionröd i ansiktet raglat av cykeln in i skuggan på trappen och upptäckt att ingen öppnar… Men tack ändå M för att du ”lurade” ut mig på cykeltur, de va skönt i nerförsbackarna… Har nu allvarliga planer på att laga cykel nummer två, med växlar, så jag slipper cykla på mormors gamla som ger en upplevelse av att sitta på testcykel med tungt motstånd, redan innan uppförsbackarna…  

Resten av eftermiddagen har gått åt för återhämtning och att läsa ut boken "Låt den rätte komma in"... och eftersom det inte blev en så sen kväll inatt så gjordes det utan boktapp... och snarkningar... Festivaler sliter hårt på gammal kropp... haha...