Sent igår kväll storma dottern in, ertappade mig halvsovandes i soffan… lite så där käckt på sida… och utbrister… - Äru hungri? Lite fundersamt hasar jag mig upp… - Nä.. inte direkt, svarar jag.. - Hurså? Det är svårt att förklara men… det närmsta som går att komma är att hon liknade min mage med en i hopfallen horst… Vet inte om jag ska bli förnärmad eller hur jag ska hantera denna upplysning om magens förfall… Jag slängde mig i alla fall på benträningsmaskinen när hon slagit igen dörren igen… med repetition tidigt i morse.... kanske hjälper mot en i hopfallen horst också… Och om inte så hjälper säkert en frukost på McDonald´s... Tack för sällskapet...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år har gått och jag har inte riktigt kommit igång, än. Men snart så - plötsligt händer det. Men om man återgår till idag; det snöar, är kallt och måndag. Återkommer när jag är en smula mer positiv. ...

Har fått frågan mer än en gång det senaste året...  - Åh, hur gåre me bloggen? Och det är väl så här, de har inte gått ett enda smack, typ. Jag har gjort mycket annat, men inte sånt här. Bytt jobb har jag däremot gjort och fått mina pelargoner att öv...

Hajen Lydia lever och jag likaså... hon rör lite mer på sig bara. Själv är jag ju bara upptagen med jobb. Fast o andra sidan har ju hon ett jäkla slit med att simma omkring överallt, hela tiden, med en sändare på sig. Fast det är väl egentlingen inte...

Helt underbart. Pajleverans via balkong, andra våningen. Det gäller att "välja" sina grannar...  ...

Om hunden kunnat prata skulle han tveklöst skyllt sin sovmorgon på mitt nattliga hostande de senaste nätterna, men se den gubben går inte. För i natt har jag nästan sovit mest hela tiden, utan kvävande hostattacker flera gånger i timmen. Så jag, för ...