Det är en dag mer i min smak idag, utan snabba promenader i myggtäta områden. Har slappat i kallbadhuset med fötterna hängande ner i vattnet och en bok i handen. Solen gassade och det fläktade lagom. Inget tjoande och stimmande bara några flitiga trädgårdspysslare som körde grästrimmer. Medan jag låg där i dvala författade jag ett antal mycket kritiska brev, som aldrig kommer att hamna på pränt, till fritidsförvaltningen angående bristande skötsel av vårat kallbadhus. Har man passerat viss ålder och vill ta sig i och ur vattnet med viss värdighet, blir det svårt, för att inte säga omöjligt. Personligen chockar jag nästan alltid min stackars kropp med ”kallblod” dykandes från bryggan. Vilket jag i och för sig inte har något alls emot. Men man ska ta sig upp också… finns inga stegar alls längre sedan bryggorna blåste sönder förra sommaren eller om det till och med var förrförra sommaren. Men det är väl som så ofta när det gäller kommunala projekt, politiker och ansvar… det gäller att satsa så mycket pengar som möjligt på något som så få som möjligt har intresse av… sedan gärna överskrida alla tänkbara budgetar och hålla råmasken och bara neka all kännedom om allt… och inte fullfölja och göra klart det påbörjade... Måste nog skriva ett brev iaf…