Efter en tårfylld start tidigt i morse övergick jag senare till att utbrista; Äntligen kanelbullensdag, på riktigt. Har tränat och småätit bulle i flera dagar nu bara för att vara fullständigt redo för den riktiga kaneldagen… Måste erkänna att jag är ganska mätt på köpekanelbullar, men avslutade i alla fall med de bästa, i trevligt sällskap. Tur de annars hade jag ju omedelbums fått lov att baka egna bullar… Ska visserligen göra det ändå, snart…

Det är väl så att en dag ska innehålla det mesta; något gott att äta och skratta åt och något sorgligt eller ledsamt så att man kommer ihåg hur bra man har det. Gör man sedan något riktigt klantigt så som att tex försöka nå åt det där alldeles extra fina äpplet i ett regntyngt träd… ja då har man ju glatt andra också..

Men nu är de snabba ryck... greja te, dra upp fötterna i soffan och kolla på The Bourne ultimatum...

Har inte ätit frukost än… och det beror på att jag vaknade alltför tidigt och slog på tv… De borde vara otillåtet att ha tv i sovrummet. Tidigt i morse sändes nämligen den toksorgliga filmen… Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta… Går ju inte att lämna hemmet på flera timmar efter en sån snyftare…. men värst är ändå Armageddon… Men nu ska det ätas frukost och sen blir de en tur ut i skogen… utrustad med kanelbullar… och gummistövlar. Tror man kan hoppa över mössa och vantarna idag… vilket e skönt...