Om Konsten att skapa storm i ett vattenglas finns mycket att säga… men jag avstår. Nån gång i framtiden kanske jag kommer att se tillbaka på de sista veckorna och se dem som lärorika, men de lär dröja. Men jag är fortfarande glad för återvinningsstationen och att min fisk, som får Hannibal Lecter att framstå som en mysfarbror, lever. Trodde fisken gått hädan för ett bra tag sen. Han har tunnat ur så nu kanske han skulle uppskatta lite nya grannar i akvariet… om han bara kunde uppskatta dem på samma sätt som jag gör… jag gillar dem levande.

Klockan är inte ens sju och jag har vaknat alldeles för tidigt… men… jag har redan hittat nått att glädjas åt… ”vi” har fått en återvinningsstation en bit från skafferiet, ser den nästan från köksfönstret. Äntligen slipper jag ”på förekommen anledning” nämna sophanteringen, i det annars så snälla julbrevet till boende i föreningen, som jag redan gruvar mig över… Vill ju inte ens vara ”kapten” över två hus där medelåldern är långt över pensionär… och flertalet av de boende måste förlita sig till hemtjänstens förmåga och vilja att sortera soporna… Men nu är i alla fall bygglovsansökan inne för nya balkonger, så nu väntar bara resultat dvs. att det ska inkomma offerter som vi i styrelsen och sen boende här ska ta ställning till… vill dom eller vill dom inte ha balkonger värdig att ens kalla balkong. Kom på ett bra argument igår också… idag går de inte att ta med sig rullatorn ut… men de kommer det att göra om vi låter bygger nya fina stora balkonger… Gäller att tänka på framtiden… haha…