Äta som en tok, naturligtvis… är svaret dottern får på sin fråga om hur jag ska förhålla mig till den goda maten jag förväntar mig serveras under morgondagen. Hur skulle jag annars göra? Att jag sen troligen drabbas av gallsmärtor det är smällar man får ta när man blandar diet och mumsig mat. Men det är inte nu och sen är det ju inte säkert att det blir så heller… så ja, i morron hoppas jag på riktigt god mat. Hela dan… Annars så är det rätt trökigt nu, kallt som attan och så blåser det. Gillar inte att det blåser… Kommer nog föresten att behöva låna hästhuvet oxå... om det inte ska bli övertidsjobb... eller i alla fall sjukt stressigt. Nä, dags för kudden och sista sidorna i boken…

Det är väl själva den att varenda kväll ska tillbringas i soffan under filten i tappra försök att tina upp efter en frussen kontorsdag. Somnar ju vare enda gång och kvällen blir ännu kortare, vilket nästan är omöjligt med tanke på hur korta mina kvällar är ändå. Tur dagarna innehåller lite mer tid för aktiviteter… har ju både krigat om adresser och vattenförbrukning med lokala energibolaget och lärt mig det mesta man behöver vet om vad sotare jobbar med när de inte… sotar. Sen har jag ju jobbat oxå… eller främst förhandlat på ”Gudfadersätt” om leveransdatum med en reklambyrå… Det enda som fattades var hästhuvet. Hade inget sånt men är nu erbjuden att låna ett, om jag fortfarande behöver förhandla vidare i morron…

Varit måndag hela dan idag… eller så illa har det väl egentligen inte varit. Fick ett glädjande besked idag, politiker kan dra tillbaka ogenomtänkta beslut, det trodde jag inte. Och än så länge är inget mitt fel… menar, trodde att jag skulle bli anklagad för att de tagit ett felaktigt beslut på bristande underlag, men än så länge är allt lugnt. Och bättre underlag går inte att skapa… Hemma var de sen så lugnt att jag somna i soffan och missade Chuck… Tröttheten beror föresten troligen på avsaknad av tårta… lätt att vänja sig med godsaker… men som dottern sa; de löser sig till helgen… med tårta alltså.

Har förärat den gemensamma tvättstugan ett av mina sällsynta besök. Trist bara att släpa tvätten till ett annat hus, men det är betydligt mer effektivt och snabbtvättat där dvs. snabbheten väger upp obehaget. Lilla vovve blir däremot lite ledsen då han tror att ska få följa med ut varenda gång och bara får dörren på nosen… var enda gång. Men nu är det klar och hela hallen är fylld med ren tvätt. Men jag har inte bara tvättat… har vinterdonad balkongen oxå, blommorna är återvunna och smulljung planterad istället. Funderar allvarligt på att förbereda ytterligare genom att smyga ut ljusslingan… med det är kanske att överdriva?

Snön som föll var bara skrämskott inför vad som komma skall... tror jag. Det vart bara ett snabbt och intensivt snöfall... inget kvar på backen. Men det visar att det är dags att leta fram mössa och vantar... örona böj... för nu är det dags för pinkerivända me lilla vovven... och attans va godissugen jag är.

Ja, se de snöar... de va väl roligt... eller hm... Igår kalasade vi i vacker höstsol och idag... ja nu snöar det för fullt. Hände så mycket igår att det kommer ta tid att sortera och få ordning på alla känslor... glädje och sorg samma dag.

Bilen är besiktigad och de gick bra mycket bättre än de brukar göra med mina bilar. Glömde inte av det heller som vissa andra gör… hehe. Bättrade sen på det hela med att äntligen se till att laga pyspunkan… funkar inte i längden att fara runt med spik i däcket… Flängde sen runt som en vettvilling för att fixa och dona en massa olika grejer… utifall det är dags för den stora förkylningskraschen… Som jag mår idag kan den infinna sig redan i natt, om jag har otur. Planen är dock att lura snuvan och skrämma bort bacillangreppet med mängder med nyttigheter… kakor och c-vitamin, typ… för i morron är det bästa kalasdagen.

Stressig dag och mycke krångel… har sprungit mellan planerings- och teknikavdelningen halva dan. Har lite av dubbeljobbat men även hunnit med en lättare löneförhandling… Förberedde redan i förrgår genom att prata med facket och idag tog jag samma diskussion med chefen… dvs. med samma person. Så det gick rätt fort och inte så formellt… nu håller jag bara tummarna för att jag får som jag vill oxå… Brukar ofta säga att man ska akta sig för vad man ber om… för man kan få det… men den risken tar jag… Tummarna hålls därför hårt…