Om dagen var illa så vart det värre, för på vägen hem påannonserade bilen att verkstadsbesök är att vänta. Den piper och blinkar o jävlas… och har inte en enda tanke på min ekonomi… och om jag tycker att jag har råd eller ens lust att kosta på den dyra slantar just nu. För fick jag välja så skulle jag säga, - Nähää… de kan du bara fetglömma! Men det är lätt att vara tuff när bilen står i garaget och inte hör vad jag säger… så det blir väl till att kontakta verkstad i morron. Och jag tänker inte titta i serviceboken innan, vill inte veta vad det kan komma att kosta… tids nog får jag veta det och högt blodtryck får jag på kuppen.

Hittade i alla fall brevet vars bortavaro näst intill drev mig till vansinne… och ringandet tog slut i och med att ljudet i mobilen dog… och tja, en konditorigjord liten illgrön dammsugare med tjock marsipan kan ju få vem som helst på bra humör, så dagens sista möte, en ägarträff, gick bra och utan missöden. Och fiskarna ser fortfarande glad ut… men av gammal vana simmar de fortfarande väldigt nära varandra…

Jag och blomman på kontoret är lika vissen. Tror det går nått förståndspåverkande virus… som slår hårt när det drabbar. Tur jag ska åka härifrån snart… och till dess ska jag försöka låta bli att kvadda humöret totalt, utan göra om det, på nytt ställe med nya människor om bara några timmar istället. En dag som är så fel som denna blir nog inte bättre utan en natts vila… och att jag hittar de borttappade brevet och inte får några fler mail och inga telefonsamtal heller. Men jag har i alla fall inte kikhosta eller nått annat läskigt… bara en allmänt jäklig dag.