Att se fram mot och sukta efter kommande helger är ett otyg... veckorna går för snabbt, helgen går om något ännu snabbare och ännu snarare är det ju måndag igen. Dessutom verkar man åldras snabbare om man hela tiden befinner sig längre fram i tiden än idag, därför måste det vara betydligt bättre att ha långsamt utan att längta och hålla sig i nuet... dvs konstant vara lite halvlycklig, men ha lite trist och halvtråkigt... Men nu har jag bråttom, det är fredag em, skrivbordet ser för jävigt ut och jag vill hem och ta helg... Det lär ju ska vara våffeldag idag och jag har bjudit bort mig själv för att garantera ett våffelintag… alltså, bråttom bråttom..