Äntligen är helgens tvättprojekt avklarat. Att det skulle behöva ta så här många dagar var inte planerat... men nu har jag i alla fall rena kläder att välja på till lunchdaten i morron och finklädesdagen på fredag. Och i magen har en, två och kanske tre små goda kakor bakad av föräldrar till barn som ska på skolresa... och så var det ju det där med semester... alla planerar och beställer utlandsresor... och jag kan inte tänka på annat än min blivande balkong... och om jag ska äta upp alla kakorna när jag ändå är på gång. Dom tar ju bara plats i fryser... o gamla blir dom också... Och så en kram till den nyopererade...  

Så snopet de var att komma hem idag, hungrig, trött och utelåst. Tack och lov kom jag på att det inte var stor idé att fara tillbaka och hämta nycklarna heller, innan jag for, för där är jag ju också utelåst... lite oflyt så att säga. Men den som väntar finner råd... typ... räddades av grannen K från ett hastigt påtvingat uteliggarliv. För övrigt har jag ganska roligt om dagarna på jobbet just nu. Eller det har jag ju annars också, men nu är det lite extra. Vi har fått en ny kollega, ett riktigt spänstfenomen... och... motionsångesten dryper. Inför morgondagen kan jag annars se fram mot att bli kapten över min egen rumstemperatur på kontoret, eller när det är installerat och klart. Ska oavsett bli himla skönt att kunna väja själv, har frusit alltför många dagar bara för att andra tycker att det är varmt...