Ibland händer det, men inte ofta. Orkar inte eller vill snarare inte ha mitt lördagsgodis. Kan i och för sig bero på att jag varit på kalas i dag igen hos grannen K och ätit smörgåstårta, innan jag smakade av febriga dotterns lördagsgodis, för att sen komma hem till mitt eget lördagsgodis, som jag nu inte vill ha. Blähä, precis så känns det. Och usch, fy och kallt känns det att pyssla om slemsäckarna. Men tar bara en i taget, vi måste ju bekanta oss. Visste ju inte ens om att dom existerade innan i torsdags. Men de upplyste den snälle kiropraktorn mig om, och så sa han att man skulle vara rädd om dom och se till att dom krömp, eller nått sånt. Så här sitter jag me frysklampar i knävecket. De e min lördagskväll de. Borde nog knallat på kalas igen istället. Men hinner ju än... om jag inte somnar så här. Något lilla vovven redan gjort... somnat alltså.