Fy sjutton, undrar vad apoteket har blandat i sitt snytpapper, kottar och barr, eller? River som attan på näsan.

Uppstigning kl.05:41 dvs många långa sovminuter för tidigt. Planen var att vakna tidigast sju... men nä, då befann jag mig minsann redan på kontoret. Vad som hände där emellan har jag inte riktigt klart för mig. De va nått me bädda sängen, nypon i yoghurten, buss och snö. Just ja, snubblade på det snabelförsedda monstret som inte lämnat köken sen jag övergav det där förra helgen. Blev lixom inte riktigt klar med dammsugning förra helgen heller. Får ta det till den här helgen istället. Om jag inte ska umgås me barn och barnbarn istället. Fast jag är rädd att man borde kunna hinna med lite hemsysslor ändå. Men först ska de vara fredag hela dan och några timmars jobb. Ska ha ”direktören” med mig, men det lär väl gå bra. Senast somnade han ju på skrivbordet som värsta katten... fast... hm... kan inte minnas att katter snarkar så där...

Mötesdagen avklarad och den blev som väntat och därför inga stora justeringar i minnesanteckningarna jag skrev i fredags. De inbjudna fick hemläxa, samtidigt som jag hoppas att jag är klar med det mesta. Att jag sen fick tillbringa dagen invirad i kollegans L tjocktröja det skulle jag vilja skylla bussen för. Men det skulle vara orättvist. För fy sjutton va halt de var ute idag. Fick hasa, utan att lyfta fötterna från backen, för att ta mig till bussen... och sen vänta nära halvtimmen frysandes på den försenade uslingen. Men som sagt, jag kom till kontoret och kunde sitta tyst nästan hela mötet och bara humma. Är rätt nöjd med dagen och så vart de ju bjudlunchen oxå... Så mina medhavda pannkakor, dom får bli tisdagsmat i stället. Kvällsmaten gick de sämre med, tråkigt nog. Men det är snarare Telias och deras mut-telefons fel... och kanske min oförmåga att äta rätt. Men de va ju rätt ok me Mumsmums oxå.

Svider i näsan, kliar i halsen och knävecken är fortfarande svullen... men jag är redo för en morgondag fylld med möten. Har föresten halvt skrivit klar minnesanteckningarna för det första mötet, gjorde de redan i fredags... Är så pass säker på vad som kommer att sägas i morron... och vad som förväntas av mig, men blir det inte så, då är det lugnt ändå. Ibland tas underliga beslut av våra folkvalda, men även underliga beslut ska respekteras. Ska bli kul att än en gång jobba i motvind... faktiskt. Lite nervöst bara att veta att många kommer att följa projektet och att förutsättningarna är rätt kass.

Ibland händer det, men inte ofta. Orkar inte eller vill snarare inte ha mitt lördagsgodis. Kan i och för sig bero på att jag varit på kalas i dag igen hos grannen K och ätit smörgåstårta, innan jag smakade av febriga dotterns lördagsgodis, för att sen komma hem till mitt eget lördagsgodis, som jag nu inte vill ha. Blähä, precis så känns det. Och usch, fy och kallt känns det att pyssla om slemsäckarna. Men tar bara en i taget, vi måste ju bekanta oss. Visste ju inte ens om att dom existerade innan i torsdags. Men de upplyste den snälle kiropraktorn mig om, och så sa han att man skulle vara rädd om dom och se till att dom krömp, eller nått sånt. Så här sitter jag me frysklampar i knävecket. De e min lördagskväll de. Borde nog knallat på kalas igen istället. Men hinner ju än... om jag inte somnar så här. Något lilla vovven redan gjort... somnat alltså.

Kors, redan fredag och jag har ingen aning om var dagarna sen i tisdags har tagit vägen. Genomlevt dem har jag, men hur? Idag smet jag i alla fall tidigt hem från jobbet. Har i två dagar, lite så där emellanåt fnulat på lite grejer inför ett möte på måndag. Men de var idag de, i går, tja, jag åt tårta. Men de gjorde jag ju i tisdags också, men då var det kalas. Inte mitt, utan grannen K. Jag spar med att fylla till i höst, tycker inte man ska ha så bråttom. Bättre att låta andra testa på de högre åldrarna först, typ känna in och komma me goda råd. Så man vet vad som väntar och är förberedd tills de är dags. Åh, har pysslat om en febrig sjukling och roat ett litet barnbarn också och de börade jag med i onsdags. Alltså skaplig koll på livet ändå. Även om de inte verkar så. Inte illa vad man kan hinna med. Men nu är de bråttom, det är dags för den goa danska bonden på ettan.

Visste väl att reklamen har rätt, ibland, man eller i alla fall jag, blir glad av paket från cdon. Den bästa och oförställda glädjen sträcker sig i och för sig bara tills själva betalningsögonblicket men kostnaden förträngs sedan snabbt igen och man påminns åter om nöjet och njutningen man kommer att få under en massa timmar med de nya böckerna.

Ser fram mot att fastnat i Sydafrika tillsammans med Tobela och Deon Meyer. Återkommer senare med synpunkt, måste bara avsluta två andra böcker innan... Hey Ho, Let´s Go... å så lite Madame terror.

Vovven har gått och lagt sig och jag tror jag ska göra det samma. Är himla trött och är absolut inte redo att börja jobba på måndag igen. Men det är ju en hel söndag kvar innan dess... och då ska man ju passa på att göra roliga grejer... hm... tvätta är väl vad jag bör göra. Men skulle jag nu tvätta i morron så kan jag ju tänka tillbaka på den här dagen då lilla G ojjade o hejjade när vi var i Leksand och tittade när LIF tränade. Vi hann med att gå igenom alla olåsta dörrar på hela Tegera Arena också, minst. Men är det Öppet Hus, så är det.