Sitter hemma i soffan och deppar. På väg hem från bion, såg Hobbit, såg jag nått på vägen, höll tummarna hårt för att det inte skulle vara vad det såg ut att vara, men de va det, en jättefin katt. Är himla blödig när det gäller sånt. Det gick folk före mig som bara gick förbi utan att stanna. Dom tittade inte ens. Tack och lov stannade en man efter ett tag och peppade mig när jag leta örontatuering. Fast värst vart det nog ändå när ägaren dök upp, en gammal man, som blev jätteledsen. Grät en skvätt jag oxå o knallade hem med blodiga vantar... och påmindes om varför jag inte har katt.

För övrigt var filmen bra. Tvärt slut, men man ska väl ha nått att se fram mot oxå...