Sitter hemma i soffan och deppar. På väg hem från bion, såg Hobbit, såg jag nått på vägen, höll tummarna hårt för att det inte skulle vara vad det såg ut att vara, men de va det, en jättefin katt. Är himla blödig när det gäller sånt. Det gick folk före mig som bara gick förbi utan att stanna. Dom tittade inte ens. Tack och lov stannade en man efter ett tag och peppade mig när jag leta örontatuering. Fast värst vart det nog ändå när ägaren dök upp, en gammal man, som blev jätteledsen. Grät en skvätt jag oxå o knallade hem med blodiga vantar... och påmindes om varför jag inte har katt.

För övrigt var filmen bra. Tvärt slut, men man ska väl ha nått att se fram mot oxå...

En skrämmande tanke slog mig just, tänk om barnbarnet inte vet att granen hon klätt så fint, och är så stolt över, ska plockas ihop och städas undan om nån vecka. Vill ju inte att hon ska bli ledsen... men innebär det att jag måste dras med gran ända till nästa jul? Eller hur förbereder man en liten tös på att granen ska "dansas ut" till tjugonda Knut? Fick lite att tänka på så här på kvällskvisten...

Så nöjd...

Semestrar fortfarande, men är rädd att den här julledigheten känslomässigt varit den mest olediga ledigheten någonsin, alla kategorier. Och det är väl baksidan och konsekvensen av att vara ledig trots att arbetsbeslastningen egentligen inte tillåter det... Enda stunderna som hjärnan oxå är ledig är när barnbarnet underhåller mig med miljoner olika upptåg. Dessutom har jag nog glömt att lämna in ledighetsansökan, för ledigheten som jag redan var/är beviljad... men ska väl ha något att göra sen oxå, dvs prata snällt med ekonomiavdelningen och förklara varför ansökan inte finns och varför jag inte finns eller funnits på kontoret. Men nu, dags för morgonpromenad. Vovven tog sovmorron idag... faktiskt.

Årets första dag, så här långt; vaknat två gånger, i morse o nyss, ätit "hotellfukost" dvs har vörtmacka kvar... hunnit med två promenader och är strax redo för en tredje, dvs jag är redo, men lilla vovven snarkar... men vaknar nog bara jag rör lite mer aktivt på mig. Solen strålar och snön, tja, den vette tusan vart den tog vägen. Den mesta snön försvann i natt i spöregnet, så nu ser det rätt illa ut. Men måste ju inte gå och stirra i backen... och som sagt, solen skiner och himlen är delvis blå. Helt enkelt en bra dag för promenader... hm, undrar om jag ska leta på stegräknaren... eller inte... haha.

Nytt år, ny möjligheter och många raketer avslutade det förra... Har haft en trivsam fnissig kväll me go mat och trevligt sällskap. Lilla vovven tycker fortfarande livet är värt att leva, trots mängder med raketer, på nära håll. Vi kolla lite på balkongen nyss oxå, men mest vill han bara sova. Tycker nog jag är skitjobbig som inte gått och lagt mig än. Suckar och pustar och överljudsgnisslar... enda gången jag känner att det är rätt ok att ha en något nedsatt hörsel... Men jag vill ju gärna se programmet om Popdrottningar... som tog slut nu.

Har nog dessutom passerat bästa insomningsperioden för kvällen, så nu pysslar jag nog på ett tag till. Ska om inte annat sortera om julklappsböcker och de som jag inte hunnit läsa tidigare. Måste ju ha en plan för vilken bok som ska läsas härnäst, varvar ju Knausgård och Beckham just nu... och nu äntligen gav vovven upp och gick och la sig. Äntligen får jag rå om soffan själv... men tillbaka till böckerna, rackans va många lockande titlar jag har att välja bland. Hm, intressant program om Kennedy nu... svårt att fokusera på böckerna... är nog en smula trött ändå. Kommer föresten att bli ett kalasår i år! Sen behöver ju det inte betyda att allt blir bäst, men de lutar åt att det blir så. Har därför inte avgett några nyårslöften, utan tar de mer som det kommer, vad de nu än må vara. Men nu, tack och god natt och hopp om att alla får ett gott nytt år.