... och så kom dagens Rebuskrasch, i känsligt läge. Så precis just nu finns ingen lördagstrafik till sommaren i hela södra änden av länet... Otur! Och än en gång; känner tacksamhet för mitt egna kontorsrum och min nya fina dörr, som är mer ljudisolerande, dvs svordomsisolerande, än väntat.

Lite för kort och för försiktig med motion, annars bra. Har vart på den, nu mer, årligt återkommande kroppsbesiktningen hos företagshälsan. Och... det går att leva på snabbmat och övertid, ett tag till, utan att alla värden påverkas, hoppas jag. Arbetssituationen lär inte förändras på ett tag till och trasig hörsel, är trasig hörsel. Kände när jag satt där och förklarade varför livet är som det är... att det är ändå ett fritt val. Trivs ju med mina arbetsuppgifter men skulle ändå inte misstycka om dom halverades så att det man trots allt hinner med att göra, blir bra. Vill ju gärna känna en stolthet inför det man presterar, typ.

Men nu, dags för mat, vågade ju knappt äta nån frukost för att inte få för högt blodsockervärde... kom nämligen på idag på morron att maripansemla till sen kvällsmat igår, kanske inte var det absolut smartaste inför dagens blodprover.