Det där med att hålla sig vaken tills barn ska hämtas mitt i natten... de är jag kass på och det gick "så där", slocknade, men innan dess hade jag iaf varit sömnsmart nog att ställa in larmet på lagom tid. Så alltså, någon timmes sömn, uppstigning 01.15, tio minuter senare satt vi i bilen, lilla vovven och jag, för färd norrut. Hittade fyra, tåömma, men nöjda pensionärsgratulanter som kördes hem i natten. Färden gick slutligen via ännu en bruksby i kommunen, har alltså lyckats besöka två av satelliterna på en o samma dag. Så nu fattas det bara att fara upp till Garpenberg och titta om de små ödlorna är på gång, eller om jag till och med är för sent ute. Eller annars bara slappa i soffan ett tag till och undra över var "frukost på säng" tog vägen och när den försvann dvs upphörde att ingå i morsdagsrutinen likväl som vid födelsedagsfirande. Idag kan det i alla fall bero på att jycken är kass på att fixa frukost. Men som han snarkar är det nog ingen idé att förvänta sig nått vettigt svar från honom.

Men... solen skiner och tvätten är upphämtad från tvättstugan och dagen kommer inte att innehålla något jobb, utan bara ägnas åt ledighet och slapperi. Är supernyfiken på hur det gått för barnbarnet och nya springcykeln och skulle det bjudas på fika, då tackar jag -JA. Viktreduceringen går, så att säga, långsamt, men åt rätt håll och jag har ingen direkt brådska på min väg genom livet.