Va är man för jäkla godisråtta om man glömmer att köpa lördagsgodis? Vill ha - behöver choklad... NU! Eller är det så att det egentligen inte är så noga? För om jag inte missminner mig så hände samma sak förra helgen.

Kloklippning och besök på kontoret och fotografering av nybyggd lekplats. Har haft fullt upp idag. Sitter nu o skissar på en plan för vår uteplats, medan jag hör barnbarnet rumstrera om i sängen. Förhoppningen är att blir dags att fixa uteplatsen senare i sommar och det gäller ju då att ha en plan. Nu kanske det inte är helt begripligt att jag då fotade en lekplats med tanke på medelåldern i föreningen, men det är ju ungefär samma sak med treåringar och åttisjuåringar eller femtioåringar. De ska va grönt o fint och platt o inga taggbuskar. Ska kunna gå att köra dockvagnar o rullatorer. Barnbarnet är föresten mycket intresserad av höga hus med klockor på... och det finns i alla fall minst tre såna i stan; kyrkan, skolan från tidigt 1900-tal och Rådhuset och en av dom plingar ibland. Hörde att det pinglade tidigare ikväll, och var hittar man då barnbarnet, jo i solstolen ute på balkongen, iförd pjamas och glitterhalsband, lyssnandes helt andäktigt på klockan som slog. Satt där i skräddarställning och tystade mig när jag kom ut och pratade... till och med hunden störde då han snarkade.

Jag var inte ensam på kontoret idag, men det tog lite tid innan jag fattade det. Jag stängde dörrar och släckte lampor, som plötsligt var öppen och tänd igen. Till sist var jag tvungen att ropa och tjoa och fråga vem som var där, såg ju ingen när jag kom.. men de var chefen som var där, lite stressed och sammanbiten satt och gjode det samma som jag, besvarade mail. Hans var definitivt viktigare än mina. Vi har en skum tid framför oss... på alla plan.  

Om nu sen någon undrade över kloklippningen, så gick det bra. Lilla vovven muttrar, gruffar och protesterar högljutt, men finner sig i sitt öde, även om han troligen är övertygad om att hans sista stund på jorden är kommen, varje gång det drar ihop sig till kloklippningen.

Frukost på balkongen, de va inte igår inte. Har suttit där ute och frusit, men tvångsnjutit, eller nu gnällde jag, jag har visserligen frusit, men njutit nu efter att måsarna gett sig av. Dom för ett jäkla liv hela mornarna. Egentligen ett lyxproblem, kan ju välja om jag vill väckas av måsar... eller trafik. Så jag har ju i alla fall ett val. Men nu börjar det nog luta mot att jag ändå väljer att gå in och fortsätta läsa boken, eller om raringen som sover och snarkar i goda ro här i soffan ska få sina klor klippta kanske... hehe.