Hm... kom just på att jag inte har något rum att släntra in lagom sent på i morron på kontoret. Inget rum alls alltså. Skum känsla. Om jag inte missminner står till och med mina tofflor i korridoren... tillsammans med alla mina saker, förutom datorn, som jag hivade in på chefens rum. Undrar hur jag tänkte då? Troligen lika bakvänt som när jag i förra veckan bad om lönesamtal med nya chefen vilket slutade med att jag bad att inte få någon lönehöjning, om han uppfyllde vissa krav eller snarare önskningar, som inte direkt gynnade mig. Annars vill jag ju gärna ha mer... men som en kollega sa, - du kommer att bli besviken... Undrar bara hur jag ska tolka det, för antingen får jag en höjning - vilket ju är glädjande - annars inte - men då kanske jag istället får igenom mina förslag på förändringar som jag tycker är viktig.

Men strunt i de, dags att sova och förhoppningsvis slippa drömma om snurrande tvättmaskiner...

Är full av beundrar inför grannen K som varit uppe, långt innan tuppen, och tagit tag i flera veckors sparad tvätt. Undrar bara om jag ska berätta det för honom oxå? Kanske bäst så... för det är ju inte riktigt han som tvättar. För fy va ledsamt det är när man varit latmask och inte tvättat nere i källaren på flera veckor, först ger tvättunnan upp här hemma, sen tar det slut i skåp/lådor och slutligen blir hela tvättstugetorkrummet full. Förutom att det tar en evinnerlig tid att tvätta, vilket är skälet till tjuvlånade tvättiden, så är det jäkligt tungt att bära ner allt till tvättstugan oxå. Gnällgnällgnäll... MEN solen skiner, lilla hunden är snaggad intill oigenkännlighet, blommorna har fått sin fredagsvattning, idag, jag är trött men mår bra, ögat har läkt och kakorna är nästan slut, tack och lov.