Känns rätt bra att ha demonterat och skurat golvbrunn och duschsil, trots att klockan knappt passerat sex på morron. Faktiskt. Långt hår och balsam äcklar lixom till sig när det inte befinner sig på huvet eller i håret... typ. Sen kan man ju undra varför just det bekymrar mig tidigt en lördagsmorgon efter en retreetkväll med jobbet vid Barken?

Vet inte vad som mest präglat denna dag; med- eller motgångarna? Väger nog lika... och väl hemma inser jag att jag nog oavsett gör minst skada om jag bara går och sover, omedelbums. 

Har i alla fall haft en trevlig bilutflykt med nyaste kollegan, som jag visserligen jobbat ihop med sen den dan jag var ny, fast då i annat företag, kollegan alltså. Sen håller jag på att få en finne i pannan. Är det ens tillåtet? Är det straffet för total uteblivelse av dylikt som tonåring? Eller? Kanske är det helt enkelt bara alla fula ord jag håller inne med om dagarna som pressas ut genom porerna? Troligen. 

Nä, nu ska jag göra som lilla vovven, o han snarkar redan. Sova. SÅ tack o gonatt!

Måndagen vart, sådär; billös, jobbig, lite grinig, ingen kvällsmat men den tog sig mot slutet på dagen då diskussionen landade i eller snarare på, "skeppet" vid Tempo. Ingendera finns kvar, varken Tempo eller skeppet. Jag fick heller inget direkt medhåll från granne K och vännen T om att skeppet ens funnits, men de har det och det var blått. Har minsann kollat upp det idag, i samband med när jag hade besök av "lagom gammal" "sandlådsinspektör". Nu har vi visserligen ingen sandlåda kvar, men en gammal gungställning som behöver lite omtanke och kärlek och massor med pengar. Men nu blire nog inget med det efter besiktningen. Få bli nyinvestering istället, tror jag. Men tillbaka till skeppet; inspektören mindes oxå skeppet, fast han trodde det nog var tänkt som prydnad och inte klätterställning. Tänk så fel vi hade där nån gång tidigt 70-tal. Gick ju jättebra att klättra på. Fast jag kom aldrig högst upp nån enda gång. 

Men smet inte hem från jobbet idag endast för att täffa inspektören, även om de var nog så trevligt, utan även för att träffa en av mina farbröder. Det var länge sen vi sågs, men vårt gemensamma intresse håller i sig. Fick lite nya, både bio- och boktips, som ska följas upp. Är bara lite avis på resan som han o far drar iväg på i morron. Skulle nog oxå behöva lite rast o ro o vila o resa o tja semester helt enkelt. Kul var oxå att vi träffades allesamman hemma hos dottern. Dels för att det var så längesen dom oxå träfffades, men mest för barnbarnet har varit så fundersam över att gammelmorfar ens kunde ha en äldre bror. 

Åh käre värld, mina käkar krampar. I mitt försök att "äta rent" i frysen så kokade jag och barnbarn rabarberkräm härom dagen. Jag är helt såld på rabarber och lilla G skulle debutera som rabarberkrämsätare... och så glömmer jag totalt att söta krämen. Hon grinade illa men försökte äta gång på gång, tills jag hann smaka och dömde ut krämen helt. Jag sötade och vi försökte käka krämen igen, men skadan var skedd, för den här gången. Men nu testade jag alltså igen, men med ännu mer socker, och som sagt, käkarna krampar fortfarande. Kan inte minnas hur mycket socker som ska i, lär väl googla till nästa gång vi ska koka kräm. För det blir snart igen eftersom rabarberna sköter sig fint ute i skogen, hos far, och redan är nån dm hög. Eller hm... kräm, rabarberpaj kanske ändå är godare?

Dagarna går fort när dom fylls med roligheter. I torsdags, då när "alla" var ledig var de full aktivitet på kontoret. Själv fick jag besök lagomt till lunch, vilket alltid är lika trevligt. En sväng på IKEA, lite mat och sen tillbakaskjutsad till kontor för några fler timmars jobb. Passerade sen barnbarnet på vägen hem och fick en nattsgäst. Vart en sen kväll för oss båda. Jag hoppades på sovmorgon, men tji fick jag. Strax innan sex fredag morgon var det uppstigning. Solen sken och barnbarnet strålade... och var verkligen på gång, med allt. Tror vi hade vår aktivitetstopp kring åtta. Då hade vi frukosterat, rastat lilla hunden, varit till tippen och var på väg mot kyrkogården för att "plantera sten". Typ. Eller i alla fall göra en fin stenkant. Och fint vart det. Jag kanske inte riktigt fick göra som jag ville, men som sagt, de vart fint.

Pinsamt att erkänna, men det vart några timmars jobb oxå. Barnbarnet pysslade och färglade massor me grejer och jag planerade lite mer skoltrafik, innan det riktiga uppdraget utfördes; avskyltning av hållplats. Alltid lika skoj med tejp... och jag har ju största tejprullen. 

På lördagen var det dags för fotbollsdeubt, inte bara för barnbarnet utan troligen även för dottern... haha. Brorsdotter M spelade på Domnarvsvallen och vi samlade oss, allesammans, och var en trevlig, men liten, bortalagsklack. Kallt som fan, lite sol, men mest bara skitkallt. Barnbarnet var i extas, hejade och klappade, hämtade boll under läktaren och strålade som en sol när hon sen träffade M. Lite blyg, eller hm... jätteblyg, men glad. Öh, just ja, de vart ingen vinst den här gången, tyvärr. Tråkigt nog bjöds vi även på uppvisning i respektlöst beteende av lagledare som skulle nyttja planen efter F 17 spelat sin match klar. 

Och nyss, på vägen hem efter några timmars söndagsjobb, då kom meddelandet; "Nu kan G cykla! Så jag stannade till på vägen hem och fick se henne på fyraårspresenten, som hon drömt om sen i somras, en cykel me trampor. Den bara swischa förbi med en storleende tös på. Hon hann med en vurpå oxå, näsan vart öm, men de avskräckte inte. Bra jobbat med tanke på att hon endast varit cykelägare i tretton dagar.

Så där ja, mitt intresse för fäljar stäcker sig ungefär så långt till att jag inte ens har koll på att det stavas fälgar...

Tack mitt kära barn, jag ska omedelbart korrigera och lägga det på minnet. Och om du inte passar dig kommer jag och visar alla kataloger jag fått, har en hel trave med mig i bilen, över olika lämpliga modeller, den ena blankare än den andra, som alltså ska passa min lilla bil.

Välkommen, sköna maj!

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen, våra lekars vän!
Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning;
jord och skyar stamma kärlek och förtjusning;
sorgen flyr för våren, glädje ler ur tåren,
morgonrodnad ur bekymrens moln. ... osv.... Välkommen, sköna maj!

(Stort tack till Runeberg som "lät" mig sno sin text... o han kan ju hindra mig om han kan...)

Och så till verkligheten;

Täckjacka - check

Vinterskor - check

Snö i trädtopparna - check

Åh, just ja, det är slut på kontorsmjölken oxå...