Som den dysterkvist jag är, eller har varit ett tag, så lät jag tydligen även kollegornas ihållande förkylningar drabba även mig. Hostar o snorar, snygg som tusan, med klädssamt simmiga ögon o röd näsa. Men även om man är hemma, soffliggandes, så kommer man tydligen inte undan den vardagsdramatik som kan utspela sig i en helt vanlig måndag i en helt vanlig bostadrättsförening där medelådern är +97... eller i alla fall rätt nära. 

Har således exponerat mig iförd duschturban halvvägs till skafferiet, redan tidigt i morse... uppdraget var att, om möjligt, övertyga dement dam om att måndag är den dålig dag för utflykt. Sen skulle de bakas, har baske mig inte på alla år jag bott här haft ungsplåtslånarbesök. Hur granne nummer två kunde veta att jag var hemma, de vet jag inte, men visar man sig utomhus i turban o sovkostym är det kanske rätt uppenbart? Lugnet lade sig åter, boken är god o jag såg fram mig att soffsova o läsa lite dessemellan... men inte då. Då har jordfelsbrytaren löst ut hos granne tre... ett återkommade fenomen. Jag surarde ur, o rekomenderade anhöriga att köpa en ny spis, eller lära hemtjänsten vippa på brytaren. Så där ja, jag vart sur, fast på fel människor, för att, hör här nu, allt är troligen en komplott. Allt handlar nog om att vi ska övertygas om att köpa en tokdyr förvaltartjänst... Öh, jag sa att jag att läste bok, va, en galet spännande konspiratorisk historia med massor av skapligt okyldiga offer? Den ena drabbas värre än den andra... så nu, åter till boken. Om det bara inte var så att jag känner att jag absolut behöver Kalaspuffar för att klara resten av kvällen. Och kanske nått annat pålägg. Sullade morotsmarmelad på tangenbordet redan i morse...