Har funderat lite mer över det där med att det troligen luktar hundmat i kontorskylen... känns inte lika kul nu, eftersom jag nyss kom på att det är tårtdag i morron. Fast det spelar nog ingen roll, lär ändå inte vara så muntert där i morron, så även hundluktande tårta kommer nog att glädja. Föremålet för tårtan gillar ju dessutom hundar. 

I övrigt är sinnet lika surt som vädret. Finns nog minst en miljon grejer jag hellre skulle göra i morron än att åka fyra mil halvt norrut. Det som väntar är...tänkte här räkna upp alla olika tänkbara tillstånd som människor kan befinna sig i, när man kollektivt är arg och kränkt. För det är det man verkar vara. Man har rätt till en massa olika saker, man ska ha och det ska bara finnas, även om man aldrig själv tänkter nyttja tjänsten. Har verkligen ett svart litet regnmoln ovan skallen idag... Men nu slutgnällt, haft en god sov-och matdag i skogen hos far och träffat barnbarnets senaste vän, den busiga lilla Furuviksapan och avslutat dagen med grillning me gannar, andras barn och vänner. På det hel taget, en bra dag... om det inte vore för det tårframkallande usla svarta efterhängsna molnet... 

Vilken toppenkväll. Jobbade några timmar, de mesta vart fel, eller fel o fel, det fattades underlag så jag kunde inte göra rätt, utan får nu göra om, en annan dag. Blev trött, åkte hem, hade glömt rutan nere på bilen och det spöregnade, blev ännu tröttare och nu vaknade jag. Glömde blöt och frusen. Hann i alla fall med ett samtal från barnbarnet som varit till Furuvik idag.

Fast lite roligt är det allt att jag fått kylskåpet på kontoret att stinka blöt hundmat... mindre kul är att det ser ut att regna nu lagom när det är dags för kvällsprommis.

Drygt det här med låtsaslediga helger... Redan innan kvart över sex i morse var lägenheten i ett tillstånd av kaos. Hann med att riva ut allt som täcker golvet i "gåingarderoben" innan jag såg att lilla hunden bara stod och stirrade på mig, slokande. Han är mycket piggare och bättre i ögon sen trasiga tänderna drogs ur i måndags, men morrontrött, de är han allt fortfarnade. 

Men det där med kaoset; det blir ett par vändor till källarförrådet och tippen, sen är det nog ungefär som det brukar vara, dvs ett trivsamt, men ofta irriterande, vardagaskaos i hela hemmet.  

Åh, kan inte koncentrera mig alls. Hunden står jämte mig och gnisslar, med en liten löjlig tygsköldpadda i munnen... manligt så de förslår.

Livet som planerare är inte så där överdrivet kul just nu. Lönen står sig definitivt inte i förhållande till "lidandet". Men om man gillar uppmärksamhet i media, så är allt rätt. Synd bara att alla är så arg. Inte bara föräldrar utan även rektorer, kommundirektörer och en skvätt politiker. Men undrar hur mycket de skulle engagerat sig om det inte varit valår?

Dessutom, ve o fasa, så har jag nyss fått en jäkligt långdraget och rent ut sagt, ett jävla sendrag i vaden. Hur kan jag ens få sendrag? Måsta man inte göra något fysiskt för att få det? Eller är det näringsbrist? 

Undrar va de är för fel när det svider i huvet? Fast ska inte gnälla, lilla hunden sover än. Lurat i honom antibotika men sen tog det stopp igen. Han är inte vaken mer än några minuter i taget. Hoppas det bättrar sig till i morron. Men nu, dags att bära honom ner för trappen... vädra lite, o sen dags för kudden, för oss båda. 

Kan inte låta bli att fundera över om jag kommer att emigrera eller immigrera? Hur man egentligen säger...? Kanske bara enklare att söka annat jobb... eller? Bryta ben o hamna på teknikkänslig avdelning på konservativ sjukhus eller göra nått jobbigt o häktad, är oxå alternativ.

Hunden ser i alla fall ut att må lite bättre. Vinglar fortfarande men har nu fått i sig lite mat, eller vad han nu gjorde i köket? Måste ändå må lite bättre, för nu sover han högst upp på soffryggkanten. Vingligt men krävde ändå styrka att ta sig dit. Det tar sig.

Om nu nå skulle var intreserad så fick jag slutligen till ett konto på instagram. Har dock glömt lösenordet osv... kommer med andra ord att bli en kass nyttjare. Kommer nog igen om nån månad. Om jag inte immigrerat till kollektivtrafiklöst land. Måste ju finnas nån liten jäkla ö utan buss??

Jobbdagen har har alltså så att säga varit usel, men ändå inte lika usel som llla hundes dag har varit. Han vaknade o tyckte livet var på topp, ända tills vi svängde in vid veterinären. Eller faktiskt inte ens då var den kass, utan det vart nog när han förstod att jag faktiskt hade fräckheten nog att överge honom där. Men nästa gång, om det blir en nästa gång, vet jag ju vad som fattades honom; handväskan. Den som lämnar överger gärna en hund, men baske mig inte handväskan.

Insåg inte hur fel jag gjort förens jag skulle hämta medicinen åt honom och hittade honom i väskan i bilen. Bärbar trygghet för en jycke i litet format... alltså vid nästa veterinärbesök skall två handväskor medföras, en som tillför trygghet och en som bär iväg med alla onödiga grejer. 

Som troligen den sista i världen, skulle jag just skaffa mig ett konto på instagram... Måste dock erkänna att jag nog fortfarande är den sista i världen, som inte har ett instagramkonto... Undrar va fan som hände?