Jäkla Expressen... nu längtar ju efter julen oxå...

Tog mig äntligen till doktorn idag... och han ordinerade heltid?! Enligt mitt blodtryck är jag ungefär lika livlig som en sengångare... fast med kortare klor och mindre päls. Att jag sen hör och ser dåligt, är ju inte helt obekant... men jag har min gallblåsa kvar, tyvärr, till skillnad mot sengångarna som ingen gallblåsa har. Tror jag. Dags för sammanfattning; doktorn sa att det kan vara bra för mig att testa att bara jobba heltid ett tag... och han var rätt bestämd. Så nu gäller det att snabbt lägga upp en strategi för att få till fler arbetstimmar på en vanligt heltidsdag. Komprimera tiden och skippa fika, toa, lunch, svara i telefon och andra tidspillande aktiviteter. Allt jobb ska rymmas inom en vanlig jobbdag. Var jag inte stressad innan så lär jag bli det innan jag löser denna hopplösa ekvation. Är i alla fall tacksam att senaste upphandlingen med alla överklagan o ny upphandling o nu avbruten upphandling inte stört mitt blodtryck. Gillar det lågt... trots yrsel. 

Undrar om min ''platta'' vill säga mig något genom att upplysa mig om att det är 20 grader varmt i Nairobi? Visserligen lite molnigt... men va tusan, så kinkig är jag inte...
Oavsett märkligt att den missat att den befunnit sig på svensk mark de senaste nio månaderna.

Ska för övrigt nu gå och sova, men först läsa några sidor i födelsedagsboken... om ond magi och häxor. 

Glädjade nyheter... favvohajen Lydia har pingat. Saknat henne sen i somras. Ordningen är återigen återställd. 

För övrigt är jag orolig att jag blvit mesig, har ikväll genomlidit en romantisk kärlekskomedi på tv... utan att bryta samman. Kanske är det ändå så att man måste gå igenom alla faser i livet, bara det att jag tar dem i fel ordning, ungefär som med så mycket annat i mitt liv. Missade ju tex hela perioden med tjejböcker, alla varianter och åldrar, i och med att jag fann en hel kasse med Fargo och Bill & Ben... direkt efter Vitnos och Eddis fågelskrämma...dvs tvära kast. Kanske därför jag läser en o annan tonsårbok idag, men bara kanske, och mängder med science fiction och fantasy. Och det är här nånstans jag dessutom, för att retas, brukar nämna att jag fick ju heller ingen Barbie. Men jag hade den finaste Skipper-dockan av alla. Om inte, så kan det vara så att dom står i mitt skåp nu. Fast min specialare, Elizabethan Queen The Great Era Collection, är finast... och vem har sagt att man inte kan få köpa en asdyr Barbie åt sig själv?

Äntligen lördag och ledig dag med sovmorgon... såååå... vad gör jag? Jo, jag vaknar strax före halv sju, spritter i kroppen av lust att göra nytta... öh, näää, de gör ju inte det. Ville ju bara sova, länge. Faktiskt längre än nånsin, behöver det. Men ställer inte sovmössan upp på det så då jäklars, då ska det donas.

Halv sju, nästa hylla me porslin o annat jox ner i disken. Har nu hunnit diska och torka ut hälften av köksskåpen ovan diskbänken, det tar sin tid, men så är de ju med allt som jag vill göra. Ett problem bara; att när grejerna väl en gång kommit ut ur skåpen, då får de inte plats där inne längre tillsammans. Händer så att säga nått skumt. Sen kan man ju fråga sig hur många karotter, pyttsar, rostfria bunkar och äggkoppar jag verkligen behöver? För att inte tala om små kaffekoppar.... dricker ju inte ens kaffe. Fast det förklarar ju inte varför jag då nyligen har köpte en dyr kaffebryggare. Enda gången jag gör kaffe själv är ju när barnbarnet och jag ska göra chokladbollar... 

Men nu, frukosten har landat i magen, tvättmaskinen snurrar, tv på... kollar på nått program om... hm... bombröjare, hunnit besöka återvinningsburkarna med alla pappersförpackningar, sängen är bäddad, köket börjar bli presentabelt och barnbarnet är på ingång. Gillar mitt liv. 

Varit en märkligt tyst och klagomålslös dag idag. Baske mig nästan inget som gått fel... vad jag vet. Misstänker ibland att man censurerar bort en del dåliga negativa mejl och telefonsamtal. Annars så har helt enkelt en massa körningar fungerat och alla är nöjd, jag skulle ju till och med ha kunnat gjort ett bra jobb... haha. På allvar, jag har aldrig jobbat i sån motvind som denna höst. Hade jag varit nyanställd, då hade jag gett upp, tömt skrivbordet och gömt mig under en sten. Krälat och ynkat, länge. Skulle ha pressat fram tårar oxå, för det känns för jävligt för en petig planerare att inte få jobba med korrekt underlag... för att sedan få skäll, i veckor, för att resultatet inte stämmer. 

Men nu är de helg, och jag har redan efter några timmar hemma insett att jag inte kan ha mina doftbomber kvar i köket. Måste leta på en bättre placering för mina doftpelagoner. Och så måste jag fortsätta köksskåpsorteringen, hur trist det än är.

Har varit mig själv idag och ägnat mig åt tårtsnobberi... är "rätt" tårtor slut, tja, då blir kollegorna utan tårta. Så kan de gå. Har däremot mumsat marängtårta här hemma med de närmsta. Fina presenter har jag fått oxå. Härligt att fylla år, hela dagen. 

Sitter just nu och funderar över hur jag ska kunna tacka för alla fina grattisar som dumpit in via fb under dagen... eller näää, de gör jag ju inte, kollar ju på tv... men lite funderar jag. Kanske mest på annat, ändå, typ vad nästa mål me livet borde vara. Återuppta en avsomnad grej... typ börja motionera? Eller börja laga mat? Äh, tror faktiskt jag ska se klar filmen på 6:an, Battleship... fastän jag är supertrött och borde sova. Det vart ju lixom som vanligt inte den där lugna stillsamma jobbdagen idag heller, inte slutade jag tidigt heller, men allt är ju i och för sig relativt, rätt tidigt slutade jag ju i alla fall.