Mitt letande efter bil har stundvis skapat upprörda känslor på kontoret. Många har ju sin egen favoritbil och därmed en stark övertygelse om vilken bil som skulle vara den rätta, även för mig. Så idag när jag visade upp lilla bilen så var det ganska nervöst. Men jag fick godkänt, tror jag i alla fall. Själv har jag nog inte riktigt den känslan för bilar. Menar att min identitet inte är så där direkt knuten till ett varumärke. Går mer på känsla… som med så mycket annat… om det är bra eller dåligt, det vet jag inte. Men nu känns det som om det är dags att sova… eller äta något kanske… och sen sova… Men först måste jag se klar filmen... Syriana.

Jag har en liten ”pipgubbe” på besök. Han vill bara leka med giraffen och vill jag inte det… jaaa... då vill han gå ut. Så de så…. Men jag tycker han ska passa sig… annars så kan jag få för mig att ta fram saxen och fixa frissan lite på honom…. Förmodar att jag inom 30 minuter har gett mig och att jag fått en påtvingad promenad....

I morron är det i alla fall dags att hämta bilen. Har stora funderingar över var jag ska åka först... hm... kanske ska ta semester... för till jobbet törs jag ju inte ta den i första taget... haha...

Är nästan glad att jag inte fått hämta min lilla bil idag. Det har toksnöat och jag känner mig överbeskyddande, vill ju inte att den lilla raringen ska försvinna under snön. Måste nog driva på projektet med att bygga carport, före nya balkonger… haha… eller vänta en massa år på att få ett garage. Tror vi har en väntetid på ca 8 år för att få en garageplats. De trista är att massor av platser är upptagen av bilar som inte används, mer än en gång om året då de besiktigas… Har nog fortfarande inte riktigt fattat att jag ”är med bil” igen. Ska bli så skoj att välja själv när och var jag vill åka… Var föresten utan bil i ganska precis 5 månader. Nästan… för jag har fått låna bil när de har behövts. Och jag har haft ”privatchaufför” ett otal gånger som kört mig både härs och tvärs i närmiljön… Tack så mycket för det… och kram.

Nu har jag gjort det. Jag har bestämt mig… Så det tog en väldig tid att komma hem idag. Men det föranledde i alla fall fika med dottern och vovven…  vi passade på att mumsa lussebullar och snoddas för att fira. Hm… gör man fler av ett sånt ord. Heter det en snoddas och flera snoddas… eller?? Snoddasar kanske… Gott va de i alla fall… Pysslade lite när jag kom hem också….  Fick lite sladdhjäp på kontoret idag… tack. Det blev så himla fint i fönstret med nya lampan. Men nu är det dags för tv … missade Merlin igår… Sen blir de till att sova och fundera över dagens bilköp... eller det är ju inte klart än, men nästan...

Är gottissugen och om man missade att äta lördagsgodis när de var lördag så måste de ju innebära att man har en godisdag innestående, eller hur? Har inte rört mig långt från soffan idag. Det är verkligen en sån dag… det är grått och någon minusgrad ute vilket innebär att det blir kallt inne och överlag trist. Har tittat på rätt mycket tv och sovit lite middag. Blev rätt imponerad av programmet om Birgitte Bardot och hennes djurrättsprojekt. Men nu börjar det nog bli dags att göra något vettigt innan tvättstugan kallar. Vettigt just nu skulle ju kunna vara att ringa telia och allra ödmjukast förmå dem att upphäva min ”flytt av telefon”… då jag inte har för avsikt att flytta… Krånglade visst till sig när jag skulle byta avtal inom samma företag… vilket förklarar varför telefonen varit så tyst här under helgen… Men nu är det faktiskt dags att införskaffa gårdagens uteblivna lördagsgodis... för att sedan dra sig ner i tvättstugan...

Tog en promenad med B och tittade på den röda bilen idag igen. Det känns fortfarande bra. Den är väldigt röd och grann… och jag bryr mig som sagt inte riktigt i vad man säger om röda bilar… att dom blir rosa… rosa e ju också fint… Har kommit så långt att jag faktisk har meddelat säljaren. Tar beslut på måndag… Så jag har inte hamnat i chocktillstånd än. Impulsköpet av förra bilen gick ju bra… ända tills bussen mosade den första dagen på jobbet efter semestern… Känns så bra att nästan tagit ett beslut att jag bjöd hem dotter med sambo på mat… och efterrätt. Lagar ju lixom inte mat så ofta. Men de vart gott och ganska onyttigt. Så på dagsprogrammet nu står bara att sitta en stund i soffan och titta på mina nya fina svarta gardiner som kom upp i vardagsrumsfönstren i morse och fundera över hur jag ska koppla ihop allt till mitt nya lilla hemmabiosystem som telia så snällt skickat mig… för att sedan låta mig underhållas några timmar av P-Floyd…

Kallt, kallt o kallt igen. Det är visserligen inte 37 minus men de känns så. Har varit och tittat på bilar igen och nu känns det som om jag börjar närma mig ett ”förhållande”. Dom e ju dyr i drift dom små rara miljö- och kapitalförstörarna. Så de känns viktigt att välja rätt. Och är man sen en velputtte då är det komplicerat att köpa bil. Den måste kännas rätt… vara den bästa och kosta minst. Modell kvittar, årsmodell och färg kvittar också, egentligen. Bara det känns rätt… Ska ge ”den utvalde” en ny chans i morron, i dagsljus. 2008 blev föresten det första året någonsin mina små zebrafiskar fick småttingar. Problemet är bara att de var så små att jag inte såg dem innan nästan alla var uppkäkad och nu är de bara en kvar… men en är mer än ingen. Och jag är glad för den lilla fisken...

Dottern kom instormades i förrgår kväll.. tvärstannade och stirrade in i köket och utbrast.. -Är de nån julkyrkogård här, eller? På köksbordet har jag just nu samlat flera decenniers smällkarameller och i hallen en samling kulor som katterna förstörde redan nån gång på 80-talet. Frågade henne lite försiktigt redan den dan jag tog ner granen om det var ok att jag slängde lite julgranspynt… och de var det. Så där ligger dom nu, smällkaramellerna, i väntan på bordet, de som nog inte ska få uppleva ännu en jul, i alla fall inte i mitt hem. Men det är många minnen som ska till tippen så jag är dit o klämmer, ruskar och ler lite fånigt. Men ut ska dom… Men just nu sitter och tittar på kvällens dokumentär Solen i ögonen - en film om Lars Winnerbäck vilket också innebär många minnen. Dom flesta i sommartid bland mygg, trängsel, goda vänner och hällande regn. Och en till sak…. Lars Winnerbäck har en buss… haha…