Nu är det om något ännu kallare ute... 22 minus, minst. Men lilla vovven har inte koll på termometern utan han måste gå ut trots att han får kramp i benen... Så för att snabba upp utomhustiden sprang lilla vovven och jag hem efter uträttade behov. Något han gillar skarpt och jag tycker så där om då det är halt och knäna kärvar i kylan... Så det är en jäkla tur kvarteret är litet och att de flesta boende i området håller sig inomhus när det är kallt och kväll, menar, man måste ju vara rädd om sin image... springa är ju lixom inte riktigt min grej nå längre. Hm... kom just på ett till skäl till varför knäna kärvar. Jag har ju suttit i soffan me frysklamp i knävecket för att pyssla om slemsäckarna... Var ju kall om knäna redan innan vi gick ut.... suck. Måtte de bara bli lite varmare igen, snart, och att folk lär sig stänga ytterportarna så att det inte blir så jäkla kallt inne.

Minus 20. Vovven får kramp i benen, han fryser som attans ute och jag har blommiga täckbyxor, en av alla livets alla olika orättvisor. Han inte bara fryser, han måste ju dessutom gå ut för sin morgontoalett... Men han ser i och för sig inte ut som en vandrande blomrabatt...hm. Så efter att vi kommit in igen har vi bestämt att ransonera hårt bland uteuppdragen idag, för vi ska stanna i soffan för kolla på film, fika, mysa under filten och sova, så det så.