En skrämmande tanke slog mig just, tänk om barnbarnet inte vet att granen hon klätt så fint, och är så stolt över, ska plockas ihop och städas undan om nån vecka. Vill ju inte att hon ska bli ledsen... men innebär det att jag måste dras med gran ända till nästa jul? Eller hur förbereder man en liten tös på att granen ska "dansas ut" till tjugonda Knut? Fick lite att tänka på så här på kvällskvisten...

Så nöjd...

Semestrar fortfarande, men är rädd att den här julledigheten känslomässigt varit den mest olediga ledigheten någonsin, alla kategorier. Och det är väl baksidan och konsekvensen av att vara ledig trots att arbetsbeslastningen egentligen inte tillåter det... Enda stunderna som hjärnan oxå är ledig är när barnbarnet underhåller mig med miljoner olika upptåg. Dessutom har jag nog glömt att lämna in ledighetsansökan, för ledigheten som jag redan var/är beviljad... men ska väl ha något att göra sen oxå, dvs prata snällt med ekonomiavdelningen och förklara varför ansökan inte finns och varför jag inte finns eller funnits på kontoret. Men nu, dags för morgonpromenad. Vovven tog sovmorron idag... faktiskt.