Vet inte vart orken tagit vägen... eller hm, den kanske är på samma ställe som den blå taggiga torkbollen, dvs nån annanstans. Än så länge idag har jag bara varit snäll, mot mina kollegor, och redan helgvattnat mina blommor, i övrigt alltså mest bara varit en belastande kostnad. Telefonen har varit tyst och endast ett mail har trillat in, som bara innebar ca 20 sekunders arbetsinsats för att besvara. Vill inte klaga, men lite tråkigt eller snarare långsamt är det allt när det är stiltje. Men som som jag så ofta säger; man ska passa sig för vad man ber om...

Att tvättmaskiner käkar strumpor, de har jag hört talas om, men inte att torktumlare klämmer i sig torkbollar. Helt jäkla otroligt att en av fyra bollar bara kan försvinna så där. Så snälla torksnurran, lämna tillbaka min blå taggiga boll. Behöver den nästa gång jag ska tvätta fjäderjacka igen... Burriga?

Facket har varit på besök idag, vilket var välkomnat, känner att jag snart är redo att engagera mig... i nått.  Annars är det bara en förvirringskänsla som uppstått pga att jag stressade in på kontoret redan sex i morse för att hinna göra klart en massa grejer innan alla möten drog igång idag. God mat bjöds vi oxå på, av fackmannen alltså, och en nyttig dos av paragrafer och jämlikhet.

Dagens kluringuppgift med bron som ska rivas äroxå klar, i alla fall i teorin. Så nu är det bara kvar att testa teori i verklighet och greja en rimlig tidtabell så att alla barnen får sin dagliga dos av utbildning. Själv skippade jag alla tankar på utbildning när jag följde dotter o barnbarn på loppis. Köpte ändå en bok, som jag naturligtvis redan hade hemma... men den var oläst och hel, till skillnad mot mitt exemplar. Några stolar vart det oxå, men inte till mig. Väntar med spänning på rapport om hur de tas emot hemma i morron... Men jag tycker de va fin i alla fall. Och nu, nu är det strax dags att avsluta mitt Askungenjobb för idag, för nu e de äntligen dags att hämta upp tvätten, som förhoppningsvis är torr. O nää L, jag har inte fått ner julgardinen än, men nu är det rätt nära...

Om kanelte, en tallrik Froot Loops och en Palle Kuling på 25 gram är kvällsmat, då har jag just ätit kvällsmat. Orken räckte jussom inte till mer i kväll. Men idag har jag istället verkligen något att glädjas över... för idag är jag tacksam att jag inte fick en bil i huvet när lilla vovven o jag tog en lunchprommis. Och naturligvis även glad att de som satt i bilen inte trillade ner från viadukten, där de hamnat av en olyckshändelse. Eller vet faktiskt inte om de var en eller flera i bilen... den satt lite tjyvtjockt till i alla fall... och att det var en olycka, det tar jag för givet för annars va de den kassaste parkering man kan tänka sig. För hade de bråttom till IKEA, så var de ute lite väl tidigt...

Och precis just nu kände jag hur trött jag vart på dagens försök att utttrycka mig diplomatiskt på jobbet. Om folk varit dum och gjort dumma grejer, då borde man ju utan omskrivningar säga det... men om det är barn som är de "skyldiga" då blire jobbigt och förmågan till diplomati sätts på prov... och som sagt, kan bli en jäkligt hård dag i morron när jag ska ta mig ur vissa ordval som jag gjorde idag. Men det är ju först i morron, o i morron är de ju en helt annan dag än idag... kanske är det till och med snöstorm då... eller nått annat jobbigt. Hm, just jag, i morron ska jag uppfinna vägar som inte finns för att ta trafik via en riven bro... Kämpa! 

Kände plötsligt att jag måste försvara den lokala biografen och det kassa besöksunderlaget i salongen jag satt ensam, för i den andra salongen, där dom som valde att se Bruce Willis satt, där var de nära nog fullt...

Kors i taket, "förtrollningen" är bruten, lilla vovven kan både andas o vifta på svansen samtidigt i samma rum som kollegan A. Min hjälpsamme kloklipparkollega är inte längre ondast i världen... vilket är en himla tur, för om en stund ska lilla vovven hänga på hans rum när jag sitter i möte. Jag är alltså fortfarande utan dörr till mitt rum på kontoret... vilket börjar kännas ungefär lika obekvämt som att ha gemensamt omklädningsrum på gympan. Och än en gång är det nog tur, för mig och kanske andra, att jag ännu inte är ett "aktiverat" skyddsombud...

Va föresten på bio igår, ensam, på riktigt. Har inga problem med att gå på bio själv, men att ha 127 platser för sig själv, de va lite mycke... Såg Beautiful Creatures, vilken var "sockersöt" och faktiskt lite spännande...

... och så här kan alltså en biosalong se ut någon minut innan filmen startar en helt vanlig söndag i en lagom liten, men gammal, stad i södra Dalarna...

Åh, så där ja, nu gick lilla vovven och la sig, i annat rum, långt från tv... Han pallade inte tredje bidraget. Själv biter jag ihop, lördagsgodiset serveras ju i "tv-rummet" och det lämnar jag inte innan det är slut... men det är inte så länge kvar. Lilla vovven är nog i och för sig lite trött av andra skäl oxå, han har varit och klippt naglarna, som barnbarnet säger... Men det gick så snabbt och bra att han hann inte samla sig för strid om tassarna. Hoppas nu bara att han kan förlåta kollegan A som var mig behjälplig senast.... men den lille är synnerligen långsint. Fjäsk och mutor är bortkastat...

Men nu, dags att återgå till att studera de kommande bokreatidningarna... och komma ihåg att ta bort "ej reklam" på dörren... för man får väl ångra sig tillfälligt? 

Anklagelserna haglar idag; dryg telefonförsäljare har just anklagat mig för att vara en sån som får kollegorna att gråta... Jag gjorde ju tusan igenting... var ju inte ens otrevlig, möjligtvis något kort i tonen... men de var ju faktistk fjärde samtalet från samma företag... o då får man vara kort i tonen. Och så kanske jag bad henne andas oxå... men det var ju mer av ren omtanke...

Tog faktiskt lite illa vid... för jag är ju rätt snäll, egentligen, döljer det bara en smula...

Så nu är hög tid att istället fundera ut vad jag ska vara tacksam för precis just idag; självklart är jag glad att jag inte fått en meteorit i skallen, att efterrätten var god eftersom själva lunchen inte var så bra, att det är fredag och helg om några timmar, att jag lyckades göra några glad i går, trots att jag då alltså är en ond själ... och så är jag ju naturligtvis himla tacksam över en massa andra saker som jag alltid är tacksam över men ändå inte tar för självklara.

Är nog faktistk så tacksam nu att det är dags att dämpa sig och istället betala några räkningar... och ringa försäkringsbolaget igen och... åh... dags för fika. Tänkt va man hinner när man sitter i telefonkö... med flera telefoner. Jobbigt bara om jag får svar samtidigt i båda... haha.