Efter två minst sagt motiga jobbdagar känner jag mig ändå rätt nöjd. För ibland har man tur, för i förrgår, precis när det började bli dags att bestämma sig för när det var dags att stiga upp dagen efter, då va mobilen borta. Inget ovanligt och det är ju bara att ringa, nånstans är den ju alltid. Men den här gången då ringde det inte, utan nån svarade; hej det är xx på skafferiet... Sån värmer hjärtat även om det var lite genant oxå, var ju lixom inte första gången jag hämtar nått där. Hade även tur idag, när mitt första inlägg någonsin i en debatt på fb, hamnade i lokalpressen. Tacksam att jag vare sig ironiserade eller häcklade. Eller tur, det handlade nog egentligen mer om god fostran... och vetskap om att världen är rätt liten ibland. Liten var däremot inte den usla bromsen som nyss bet mig i foten. Det gör ont, är svullet och kliar... så långt räckte turen. Får trösta mig med att hästräkan tidigare idag vid Torsångs café var god, som alltid och kladdkakan oxå...

Å en till sak, hade turen på min sida på vägen till garaget oxå, mötte en polisbil som gena o körde på min sida av vägen... vilket inte var turen utan turen bestod i att den inte körde på mig. Och hade den gjort det, då hade jag tolkat det som ett straff för min fortkörning häromdagen då jag plötsligt upptäckte blåsljus bakom mig, väldigt nära... och ändå slapp böter. Tur, eller?