Dagarna går fort när dom fylls med roligheter. I torsdags, då när "alla" var ledig var de full aktivitet på kontoret. Själv fick jag besök lagomt till lunch, vilket alltid är lika trevligt. En sväng på IKEA, lite mat och sen tillbakaskjutsad till kontor för några fler timmars jobb. Passerade sen barnbarnet på vägen hem och fick en nattsgäst. Vart en sen kväll för oss båda. Jag hoppades på sovmorgon, men tji fick jag. Strax innan sex fredag morgon var det uppstigning. Solen sken och barnbarnet strålade... och var verkligen på gång, med allt. Tror vi hade vår aktivitetstopp kring åtta. Då hade vi frukosterat, rastat lilla hunden, varit till tippen och var på väg mot kyrkogården för att "plantera sten". Typ. Eller i alla fall göra en fin stenkant. Och fint vart det. Jag kanske inte riktigt fick göra som jag ville, men som sagt, de vart fint.

Pinsamt att erkänna, men det vart några timmars jobb oxå. Barnbarnet pysslade och färglade massor me grejer och jag planerade lite mer skoltrafik, innan det riktiga uppdraget utfördes; avskyltning av hållplats. Alltid lika skoj med tejp... och jag har ju största tejprullen. 

På lördagen var det dags för fotbollsdeubt, inte bara för barnbarnet utan troligen även för dottern... haha. Brorsdotter M spelade på Domnarvsvallen och vi samlade oss, allesammans, och var en trevlig, men liten, bortalagsklack. Kallt som fan, lite sol, men mest bara skitkallt. Barnbarnet var i extas, hejade och klappade, hämtade boll under läktaren och strålade som en sol när hon sen träffade M. Lite blyg, eller hm... jätteblyg, men glad. Öh, just ja, de vart ingen vinst den här gången, tyvärr. Tråkigt nog bjöds vi även på uppvisning i respektlöst beteende av lagledare som skulle nyttja planen efter F 17 spelat sin match klar. 

Och nyss, på vägen hem efter några timmars söndagsjobb, då kom meddelandet; "Nu kan G cykla! Så jag stannade till på vägen hem och fick se henne på fyraårspresenten, som hon drömt om sen i somras, en cykel me trampor. Den bara swischa förbi med en storleende tös på. Hon hann med en vurpå oxå, näsan vart öm, men de avskräckte inte. Bra jobbat med tanke på att hon endast varit cykelägare i tretton dagar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ännu ett år har gått och jag har inte riktigt kommit igång, än. Men snart så - plötsligt händer det. Men om man återgår till idag; det snöar, är kallt och måndag. Återkommer när jag är en smula mer positiv. ...

Har fått frågan mer än en gång det senaste året...  - Åh, hur gåre me bloggen? Och det är väl så här, de har inte gått ett enda smack, typ. Jag har gjort mycket annat, men inte sånt här. Bytt jobb har jag däremot gjort och fått mina pelargoner att öv...

Hajen Lydia lever och jag likaså... hon rör lite mer på sig bara. Själv är jag ju bara upptagen med jobb. Fast o andra sidan har ju hon ett jäkla slit med att simma omkring överallt, hela tiden, med en sändare på sig. Fast det är väl egentlingen inte...

Helt underbart. Pajleverans via balkong, andra våningen. Det gäller att "välja" sina grannar...  ...

Om hunden kunnat prata skulle han tveklöst skyllt sin sovmorgon på mitt nattliga hostande de senaste nätterna, men se den gubben går inte. För i natt har jag nästan sovit mest hela tiden, utan kvävande hostattacker flera gånger i timmen. Så jag, för ...