Tycker faktiskt lite synd om mig själv. Fryser o frossar... o har ont i munnen. Skulle ju bota min tandläkarskräck en gång i tiden genom att prya, eller praoa eller vad det hette på den tiden, hos lokala folktandvården... Så jag vet precis hur mycket de blöder bara nån närmar sig tänderna med nått vasst eller illalåtande... urk. Vet oxå att jättemånga, dvs i alla fall nån mer än mig, ynkar när de befinner sig liggande me huvet ner o fötterna upp o me munnen på vid gavel. Men det här med ont, de är nåt nytt. 

Uppe me tuppen och jobbat hela dan. Har samtidigt drabbats av samtliga ickedödliga åkommor man kan frambringa i ett icketropiskt land; ont i huvet, feber, stressrelaterad eksem på ena örat, vilket ser helt galet ut, halvt magsjuka osv.... och nu, äntligen hemma igen. Alla åkommor läkte nån gång strax innan kl. 19... ungefär samtidigt som tandläkarbesök del 2 hade avklarats. Sägar bara en sak... fy fa... vilken vekling jag är. Men men... pinsamt, men ja, vad ska jag säga?

Flygningen i förra veckan gick nog egentligen bättre än dagens stresshistoria, vilket inte vill säga lite om framstegen jag gjort, åt ett håll i alla fall. Trippen till Budapest var toppen. Knallade och gick troligen flera mil, naturligtvis i nya ickeingådda skor, åt galet flott o gott och fikade massor, badade mig rynkig i varmvatten och handlade nästan igenting. Det som återstår nu är att styra upp hemmet igen innan det havererar av sig självt. Är nog mest att likna vid ett katastrofområde... men några till tvättar och besök vid återvinningen så är det nog i form igen. Om jag orkar...