Sitter här helt handlingsförlamad... öh... om om de vore enda felet, de regnar ju oxå... men men. Har "drabbats" av en missberäkning, om jag nu ens gjorde någon beräkning, för allt handlar nog bara om att jag gjort ett antagande och gått på känsla när jag köpte mitt nya fina skåp - det rymmer inte både mina foto- och seriealbum. Jag tvingas välja. Vad ska jag gömma i skåpet sovrummet och inte. Fy! De va inte så här de skulle bli. Allt skulle få plats, inget skulle synas, bara gömmas. ÄR så deppig att jag till och med lyssnar på Leonard Coen o tycker han låter som en käck o munter kille.

Är så jäkla arg. Jag kan förstå att man bli galen på att ha 30000 kajor "hängades" i träden utanför sitt hus. MEN MÅSTE MAN SKJUTA EFTER DOM NÄR NÅN GÅR FÖRBI ME EN LITEN HUND? Jag fick ju fan flera hundra fåglar som fixade frisyren åt mig när dom flög i vild panik åt alla håll runt omkring mig och jycken. 

Fast lite kul va de ju oxå, för jag måste erkänna att jag oxå är minst sagt trött på kajorna. Tur oxå att hunden inte är skotträdd, även om jag denna gång hoppade högt. 

Lilla hunden var den sista som upptog mina vakna tankar igår kväll, förutom boken som troligen kommer att få mig att aldrig åka till Texas, och samma nu, hunden upptar mina tankar. Han stimmade o stökade i morse, gjorde allt för att få mig att lämna sängen. Jag sov för övrigt ovanligt länge idag, men lämnade alltså värmen efter viss påtryckning. Hunden vart naturligtvis överlycklig, han vann ju... Jag klädde mig i regnmundering och vi gick ut - lyckan var fullständig... Men vad händer när vi kommer hem? Jo, då går han och knoppar igen. Han har nu snarkat i flera timmar och jag sitter i soffan, frukosterar och kolla på tv. Omöjligt att somna om.  

Hunden ligger precis framför mig och överljudsgnisslar. Följer mig i minsta rörelse. Undrar vad han vill? Gå ut kanske?

ÅH, här sitter jag o hänger i soffan. Hämtade ju ut en stort paket på skafferiet idag när jag kom hem. Jaa, precis, de va öppet idag, till skillnad mot igår när jag kom hem. O så glömmer jag att riva upp paketet omedelbums. Bättring!

Vet att det inte är läge just nu, med tanke på tiden och när jag vaknade idag. Men tänkte ändå testa min nya virknål. Projektet föll platt fall redan på första raden i mönstret. Va fan är en magisk cirkel??? Fy va kass jag känner mig. Det handlar ju bara om en pinne med krok på och ett snöre. .. menar, hur svårt kan de va?

Köpte en virknål idag. Kan inte riktigt förklar hur jag tänkte. Men de va väl nått me garn och att prestera? Synd bara att jag inte kan vare sig läsa mönster eller hantera virknål. Borde kanske satsa på ett par nya springdojjor ist? Vet ju iaf hur man gör när man springer, även om jag inte "gör" sånt... 

Men bortsett från virknålar och outförd träning, så levs livet lättare idag, än de senaste fyra dagarna. Snuvan är hanterbar, ingen Rudolfröd kran, jag kan dra djupa andetag och hostan som då anfaller mig, är oxå nästan hanterbar.

Var eftersökt i morse och när telefonerande trafikdedegaten fick fatt på mig, hade jag precis klämt munnen full me rostmacka. Fmmuuulade ur mig att de va bra, eller rent av betydligt bättre, att han ringde mig i morron istället, för då, så skulle jag kunna svara på massor me faktafrågor, på kontoret. Ska blir spännande att höra vad han vill. Politiker har ju ibland inte riktigt, sammalika, agenda som tjänstemännen har.

Men nu, klart slut varulvstjut... eller hm... dags att gå o sova. Barnbarnet sover sen länge och jag har käkat upp jordgubbarna som blev över när dottern for hem. Hunden snarkar... så, vad är kvar att göra? Läsa nån timme kanske? Skulle tro de... Öh... diska. Fyyy....

Vet inte riktigt hur jag orkade, men jag har kört en tvätt och bäddat rent i sängen, vilket väl ändå får ses som ett friskhetstecken. Men vad tror ni hände sekunden efter att jag hängt tvätten på balkongen, jo, tänka sig - de regnar, dessutom rätt mycket. Skvätter åt alla håll. O Lilla hunden, som senaste timmen har varit sugen på att gå ut, han pep iväg och goa ner sig i sin korg, stendöv. De va visst inte så så viktigt att gå ut, inte när de regnar i alla fall. Och inte nog med det, trodde ett tag att alla jag terrat med sms från mitt sjukläger helt enkelt bara ignorerade mig... men tydligen inte, utan min mobil har fått för sig att den inte ska ta emot sms, igen, slumpvis. Så nu är det plötslig jag som är den ofine, som inte svarar på sms. Vill inte orkar inte tycker inte jag behöver vägrar orka köpa annan mobil. 

Äh, får bli soffläge igen till värsta regnet gett med sig, sen en kort prommis, vare sig promenadkollegan vill eller ej... o så lite åska? Vi ska idag ta oss ända bort till återvinningsbuttarna med en kartong.