Äntligen provsvar; i enlighet med inkubationstid, måste jag ha blivit smittad på svensk mark. Härligt och uppskattat provsvar. Trots allt. Menar, det känns bättre att ha blivit sjuk i Sverige än att ha släpat med nån jobbig svårbehandlad Afrikansk bacill hem, som man ska vara livrädd att ha smittat andra med här hemma.

På frågan om var och vad jag ätit innan jag blev sjuk minns jag plötsligt den råa konferenskycklingen från förra torsdagen, på jobblokalt matställe. Brukar sällan klaga, men det upplyste kollegan L mig om att jag minsann gjort för henne, direkt efter lunchen. Kycklingen var rå och jag hade spottat och fräst, men hungrig som jag var, hann jag ju äta en del innan oxå. Otur för mig. Men nu en erfarenhet rikare.

Sylt på rostade mackan och marmelad i filen. Medicineringen är över och äntligen kan jag äta vad jag vill, även mjölkprodukter. Inte för att det har varit någon kris, men det är rätt gott med en tallrik fil emellanåt, speciellt till frukost. Och te utan mjölk är ju helt värdelöst... så har inte druckit te på en vecka heller, men nu så. Barnbarnet valde tesort senast jag handlade, hon ville att jag skulle ha sånt hon drack på dagis... hm... jaha ja, ja sånt fick de i alla fall bli, så nu är det jordgubbste för hela slanten.

Nu inväntas bara provsvar och sen om det är bra svar, då ska jag gå och handla nått riktigt gott. För det som finns kvar i skåpen nu efter en vecka hemma är inte så spännande längre. Har ätit slut på nästan allt, till och med tråkiga soppor, skorpor och annat knaprigt utan mjölk i.

Verkar ha energi över till idag oxå, trots gårdagens stökande, som fick ner mig i soffläge igen. För nyss har jag gjort något jag sparat på länge, mycket länge, jag har dammat och halvt sorterat, en plastkasse med, gamla diabilder. Nu fattas bara rengöring, på något för mig ännu okänt sätt, sedan scanning. Nöjdhetskänslan, tillsammans med dagens OS-guld, är stark.

Nu fattas mig bara något gott att äta, finns inte så mycket att välja på, så idag blire fruktsoppa, igen. Hunden har tillfälligt övergett mig för att hänga me sina andra kompisar, dom gör de dom gillar mest, de är ute på tur. Så äntligen har jag soffan för mig själv, utan en överljudsgnisslande uttråkad hund till sällskap.

Är inget slappande med att hänga me hunden i soffan och kolla OS. Vi har haft en stressig dag med stafett och Oshie´s straffläggning, men det är inte bara på TV det de kämpas. Det är kamp om millimetrarna här hemma i tvsoffan oxå, men här krigar vi om filtar, kuddar och om att överhuvudtaget få en plats att få ner rumpan på. Lämnar man sin plats, om så bara för en sekund, då jäklars börjar det om. Bökandet och knölandet. Och än har vi några timmar kvar...

Börjar dessutom känna mig besatt av behovet att käka lördagsgodis i och med att det faktiskt är lördag idag... men jag fegar. Har däremot, enligt givna instruktioner, ätit kyckling och ris. Ingen nämnde något kryddningen, så den vart bästa tänkbara, mangocurry, menar, ingen sa ju nått om att maten skulle vara okryddad, eller?

Antingen är jag piggare annars har jag drabbats av en allvarlig form av "döstädning". Föredrar det förra, att jag är piggare, för jag är i alla fall feberfri, något jag nu faktiskt kan bevisa tack vare gårdagens present. Tack än en gång!

Grannen K var förbi tidigare idag och undrade om jag behövde något eller om lilla hunden ville gå på prommis, stöddigt lät jag då meddela att - Näää, jag behöver inget och i samma andetag nämnde jag då något om att sovrummet ska vara utan kartonger på golvet innan dagen var slut. Nu är jag slut - och/men sovrummet är utan kartonger på golvet. Framsteg med tanke på amöbastadiet i början av veckan. Har rivit runt en vända i gåingarderoben oxå. Och nu, nu vilar vi, hunden o jag. För även om han är kass att bära kartonger så är han bra på att vara med, dvs vara ivägen, så han har jobbat på bra han oxå.

Vet inte vad ni fått, men jag har fått en pipande muntermometer... kanske i Alla hjärtansdagspresent? av min mamma. Pralinerna kommer senare, eller? Eller är det kanske bara dags att vara tyst och ta tempen?

Med ökad ork kommer åsikter. Alldeles speciellt negativa synpunkter har jag på min säng. Så arg att jag fick ont i huvet igen till och med. Om jag bara orkat hade den fått en enkel till tippen tidigt i morse. Tack och lov fanns inte orken, har alltså en säng att gå o sova i även till denna kväll. Så för första dagen på flera dagar har sängen fått vara ensam sen i morse, jag har vilat i soffan i stället. Allt för att skona min stackars rygg från sängen. Flixar inte att vara febersjuk och sängberoende, så snart, dags för uppdatering av sovrummet. Ska bara bli frisk först. Och det kan ju vara kul att kunna byta kanal o så där. Lika kan de ju vara kul att överhuvudtaget se vad det är man ser på tv. Så har kolla tv hela dan, mellan tupplurarna, missat skidmedaljer men såg ishockeyn. 

Jag frös inte ihjäl i måndags, men det var nära. Feber och ynklig, men finns de liv finns de hopp och med några liter resorb varvat med blåbärssoppa får man faktiskt liv i det mesta, vad det verkar. Så med en rostad macka till lunch är de nu snart dags för en toppmiddag; några tuggor grillad kyckling och en hm... rostad macka, igen.