Har hunnit skaffa mig en ny brevkompis idag, på csn. Vi förstår varandra fullständigt, jag ogillar mitt lån och han vill hjälpa mig betala av det snabbare. Känner mig ändå som en betalande förlorare. Hade hur skoj som helst när jag skaffade mig lånen, men nu, nu vill jag ju bara behålla lönen utan att betala för den fantastiska studietiden. Sovmorgon alla dagar, tid att umgås me dotter, läsa massor me böcker, kolla massor me film, råd att äta ute minst en gång i månaden... heltid innebar max 9 timmar i veckan med föreläsningar, som dessutom oftast var riktigt givande. Att jag sen efter ett bra tag *läs år, insåg att jag skulle bli en... hm... udda ekonom och bytte till annan inriktning gjorde inte lånet mindre. Men som sagt, betydligt roligare, för vem i hela världen vet egentligen vad en kulturgeograf kan/gör/kan göra/har lust att göra/verkligen gör om dagarna osv... Svaret är ingen, dvs... man är rätt användbar lite överallt, för som sagt, ingen kan ju iaf med säkerhet säga att man inte kan de man gör eller att man inte har rätt utbildning.

Öh... CSN... känns som om jag har betalt i 100 år - har troligen fått ett så kallat "evighetslån", som aldrig blir färdigbetalt pga att det smygfylls på från någon annan skuld i nån annan dimension. Det bara surar varje eviga månad och nyper pengar från kontot. I all evighet! 

Är upprörd... HUR tänkte man på skafferiet när man bara så där helt plötsligt slutar sälja oskuren vörtlimpa me russin? Fattar dom inte att man måste trappa ner konsumtionen efter en långledig period med daglig russinmacka, gånger två, minst? Surar som tusan, men troligen är ett tvärt slut ändå det bästa... 

Nya "Soffasängen" är monterad och sovklar, nästan. Fattas en enda liten uslig skruvmojäng. Men den ska jag fixa om nån dag, har turligt nog, som sagt, inget med sovkomforten att göra, men ska nog oxå byta en av madrasserna till en fluffigare variant och det har ju med sovmyset att göra. 

Å sen de där me att börja jobba igen... suck. För fy va ruggigt de va att stå o vänta på bussen i snöstorm... behöver jag berätta att bussen dessutom var jättesen... blir ju så när alla jullediga absolut just idag ska fylla på sina resekort första dagen de reser igen efter tidigare nämna ledighet. 

Men - gudskelov o tack för flextid och eget ansvar, dvs kom sist till kontoret och gick nog hem först. Eller gick o gick, fick skjuts hem till dörren. Gillar verkligen att mjukstarta... dessutom har jag en mycket spännande bok att ägna mig åt här hemma. 

Igår hände det. Min hett efterlängtade "soffasäng" kom hem, upp för trapporna och in i rätt rum, hemburen av snälla gossar. Sen tog det stopp. Kartongerna, det är tre av dom, är så jäkla tung att jag inte kan rubba dem. Bestämde mig nyss för att fälla dom, platt fall och har nu nästa fått upp två av tre. Är helt slut, och har inte ens hittat nått att skruva ihop än.

Kanske har orken gått åt till att hålla tummarna för brorsbarnet. Värmland har idag vunnit två av två spelade matcher. Seminifinal i morron och jag håller naturligtvis tummarna även då, dvs baske mig dags att snabba på med skruvandet nu ikväll. Så svårt att bygga möbler utan tummar... 

Kanske går jag nu händelserna/tiden i förväg, men det är ju ändå ett nytt år - nya möjligheter; och jag väljer att sätta mig in i balkongmattsutbudet på Matts Mattor... för snart är det faktiskt vår och strax därpå sommar och då önskar jag mig en matta som inte släpper miljoners små grå strån, så att den lilla svarta hunden slipper bli helt grå efter att ha solbadat på balkongen. 

Dagens heminredningsinsprition kommer sig av ett inslag om Karin Larsson i programmet om Konsthistoriens kvinnor. Inte för att hon hade en plastad solhärdig och lättstädad balkongmatta, men det är ju helt jäkla omöjligt att inte bli påverkad av bilderna från deras hem i Sundborn. Undrar om IKEA har öppet idag?