Precis som igår, ännu en eftermiddag liggandes i soffan under filten med Miss Marple på tv. Vet inte om det är det bästa, utan snarare det enda. Är lätt uttråkad och fortfarande utan läsglasögon och vet nu att dom inte säljer såna på skafferiet. Förmodar att macken är närmsta stället. Får undersöka det i morron om sjuktillståndet håller i sig... Nån måste ju kunna välja en passande modell åt mig utan att jag provar först...

Annars så är nog det mest spännande idag att träd har börjat försvinna... det lät bbbzzzzziiiiii..... käääääck..... spraaaaak.... och så va det borta. I många små bitar. Så nu är det bara fyra kvar som ska bort innan grannarna är glada... eller inte alla grannar då förstår... Annat var det igår då det brann på andra sidan gatan, men det missade jag... Uppmärksamheten brister så nån Miss Marple är man minsann inte... men det är svårt att se ut genom köksfönstret från soffan oxå...

Det är värdelöst att vara sjuk så här sista dagarna innan det är dags för semester men än värre är att inte tidigare ha masat sig iväg och köpt glasögon. Jag kan ju inte ens läsa bok nu medan jag genomlever mina febersvängningar, ivrigt påhejad av ett kontinuerligt intag av febernedsättande medel. Och stackars grannen har definitivt inte sovit gott de senaste nätterna på grund av lyhördhet och min hosta, och inte jag heller. Det gör i alla fall inte lika ont i kropp och skinn idag, vilket är ett tecken på tillfrisknade i alla fall... Men mjölken är slut och parkering till skafferiet är fylld av bilar. Jag är gnällig och ser så risig ut att jag troligen kommer att förbli utan mjölk och därmed utan te och frukost tills någon förbarmar sig över mig och min utsatthet... ska ändå prova med en dusch och hoppas på att vattnet går att få tillräckligt varmt... O nu var det gnäll igen...