Stress är en känsla jag inte är så där jättebekant med... är därför lite obekväm när den nu, inte smugit sig på, utan snarare klappat till, hårt... Så fy va trött jag är... och lilla vovven tjatar på mig och vill hem. Precis som inte jag oxå vill hem... helst för länge sen. Hungrig är jag oxå... och skaparglädjen har flytt sin kos... gnäll gnäll gnäll...

Hoppas verkligen att jag även i framtiden får besöka sjukvårdsinrättningar, om behov finnes, trots att jag just nu gör mitt absolut bästa att sätta omfördela landstingets pengar, på kollektivtrafik... För jag kanske förbrukar lite mer än mina egna "skänkta" skattepengar?