Äntligen provsvar; i enlighet med inkubationstid, måste jag ha blivit smittad på svensk mark. Härligt och uppskattat provsvar. Trots allt. Menar, det känns bättre att ha blivit sjuk i Sverige än att ha släpat med nån jobbig svårbehandlad Afrikansk bacill hem, som man ska vara livrädd att ha smittat andra med här hemma.

På frågan om var och vad jag ätit innan jag blev sjuk minns jag plötsligt den råa konferenskycklingen från förra torsdagen, på jobblokalt matställe. Brukar sällan klaga, men det upplyste kollegan L mig om att jag minsann gjort för henne, direkt efter lunchen. Kycklingen var rå och jag hade spottat och fräst, men hungrig som jag var, hann jag ju äta en del innan oxå. Otur för mig. Men nu en erfarenhet rikare.

Sylt på rostade mackan och marmelad i filen. Medicineringen är över och äntligen kan jag äta vad jag vill, även mjölkprodukter. Inte för att det har varit någon kris, men det är rätt gott med en tallrik fil emellanåt, speciellt till frukost. Och te utan mjölk är ju helt värdelöst... så har inte druckit te på en vecka heller, men nu så. Barnbarnet valde tesort senast jag handlade, hon ville att jag skulle ha sånt hon drack på dagis... hm... jaha ja, ja sånt fick de i alla fall bli, så nu är det jordgubbste för hela slanten.

Nu inväntas bara provsvar och sen om det är bra svar, då ska jag gå och handla nått riktigt gott. För det som finns kvar i skåpen nu efter en vecka hemma är inte så spännande längre. Har ätit slut på nästan allt, till och med tråkiga soppor, skorpor och annat knaprigt utan mjölk i.