Har sällan varit så grinig på jobbet som idag. Har till och med varit otrevlig i telefon - mot en pensionär. Visserligen en mycket ilsken pensionär, men ändå. Jag hann hävda att jag, när jag blir äldre, villkorslöst skulle bo i stan istället för att hamna i den sitts hen befann sig, den stackars storstadsbon, som inte kom till sin mycket avlägset belägna sommarstuga någon gång om året bara för att det inte fanns kollektivtrafik dit. Naturligtvis ska jag be kommunen satsa skattepengar på en sån lösning, gärna på bekostnad av mer lönsamma förslag som gynnar det stora flertalet. 

Inte ens chefen har sluppit undan mitt usla humör. Kan allt kanske bero på att jag har kulturtantkläder på mig idag? Trodde man skulle bli lite snällare av det... i alla fall färggladare. Men inte då - bara grått o surmulet.

Tydligen har jag farit in och ut från kontoret i så hög hastighet, att nu trillade till och med vykortet på den snälla Nemo ner. Är ett tydligt tecken på att det är dags att andas... lugn och fin.