Har hunnit skaffa mig en ny brevkompis idag, på csn. Vi förstår varandra fullständigt, jag ogillar mitt lån och han vill hjälpa mig betala av det snabbare. Känner mig ändå som en betalande förlorare. Hade hur skoj som helst när jag skaffade mig lånen, men nu, nu vill jag ju bara behålla lönen utan att betala för den fantastiska studietiden. Sovmorgon alla dagar, tid att umgås me dotter, läsa massor me böcker, kolla massor me film, råd att äta ute minst en gång i månaden... heltid innebar max 9 timmar i veckan med föreläsningar, som dessutom oftast var riktigt givande. Att jag sen efter ett bra tag *läs år, insåg att jag skulle bli en... hm... udda ekonom och bytte till annan inriktning gjorde inte lånet mindre. Men som sagt, betydligt roligare, för vem i hela världen vet egentligen vad en kulturgeograf kan/gör/kan göra/har lust att göra/verkligen gör om dagarna osv... Svaret är ingen, dvs... man är rätt användbar lite överallt, för som sagt, ingen kan ju iaf med säkerhet säga att man inte kan de man gör eller att man inte har rätt utbildning.

Öh... CSN... känns som om jag har betalt i 100 år - har troligen fått ett så kallat "evighetslån", som aldrig blir färdigbetalt pga att det smygfylls på från någon annan skuld i nån annan dimension. Det bara surar varje eviga månad och nyper pengar från kontot. I all evighet! 

Är upprörd... HUR tänkte man på skafferiet när man bara så där helt plötsligt slutar sälja oskuren vörtlimpa me russin? Fattar dom inte att man måste trappa ner konsumtionen efter en långledig period med daglig russinmacka, gånger två, minst? Surar som tusan, men troligen är ett tvärt slut ändå det bästa... 

Nya "Soffasängen" är monterad och sovklar, nästan. Fattas en enda liten uslig skruvmojäng. Men den ska jag fixa om nån dag, har turligt nog, som sagt, inget med sovkomforten att göra, men ska nog oxå byta en av madrasserna till en fluffigare variant och det har ju med sovmyset att göra. 

Å sen de där me att börja jobba igen... suck. För fy va ruggigt de va att stå o vänta på bussen i snöstorm... behöver jag berätta att bussen dessutom var jättesen... blir ju så när alla jullediga absolut just idag ska fylla på sina resekort första dagen de reser igen efter tidigare nämna ledighet. 

Men - gudskelov o tack för flextid och eget ansvar, dvs kom sist till kontoret och gick nog hem först. Eller gick o gick, fick skjuts hem till dörren. Gillar verkligen att mjukstarta... dessutom har jag en mycket spännande bok att ägna mig åt här hemma. 

Igår hände det. Min hett efterlängtade "soffasäng" kom hem, upp för trapporna och in i rätt rum, hemburen av snälla gossar. Sen tog det stopp. Kartongerna, det är tre av dom, är så jäkla tung att jag inte kan rubba dem. Bestämde mig nyss för att fälla dom, platt fall och har nu nästa fått upp två av tre. Är helt slut, och har inte ens hittat nått att skruva ihop än.

Kanske har orken gått åt till att hålla tummarna för brorsbarnet. Värmland har idag vunnit två av två spelade matcher. Seminifinal i morron och jag håller naturligtvis tummarna även då, dvs baske mig dags att snabba på med skruvandet nu ikväll. Så svårt att bygga möbler utan tummar... 

Kanske går jag nu händelserna/tiden i förväg, men det är ju ändå ett nytt år - nya möjligheter; och jag väljer att sätta mig in i balkongmattsutbudet på Matts Mattor... för snart är det faktiskt vår och strax därpå sommar och då önskar jag mig en matta som inte släpper miljoners små grå strån, så att den lilla svarta hunden slipper bli helt grå efter att ha solbadat på balkongen. 

Dagens heminredningsinsprition kommer sig av ett inslag om Karin Larsson i programmet om Konsthistoriens kvinnor. Inte för att hon hade en plastad solhärdig och lättstädad balkongmatta, men det är ju helt jäkla omöjligt att inte bli påverkad av bilderna från deras hem i Sundborn. Undrar om IKEA har öppet idag?

Det pangar o smäller raketer lite varstans, väldigt vackert men låter illa i mina öron, lilla hunden, han verkar ha stängt sina. Sin vana trogen ligger han på rygg o snarkar sig igenom nyårsafton. 

Virkprojektet som återupptogs idag (efter lite neslig upprepning), får vila för i år. Fixade visst inte att hålla ordning på två olika virk... nånting, när jag skulle virka själv. Vet ju inte riktigt vad det heter så kan inte googla o ta reda på hur man gör när man gjort fel, eller tror sig gjort fel, men det är ju de jag har mamma till, dvs hon googlar inte utan hon läser mönster - tolkar - och jag fipplar till det, men trodde alltså att jag kunde själv. Alla vet väl föresten vad en enkel- o dubbelfnutt är? Och nån gång ska jag väl lära mig räkna maskor? Så projektet återupptas först nästa år, men då ska det bli klart, snabbt.  

Tv-utbudet är föresten riktigt uselt i kväll. Tittar just på hm... Mytjägarna, fast å andra sidan satt det tidigare i kväll en mycket "kompetent" expertpanel här i soffan o kollade på ishockey. Vi kan i alla fall vara överens om att Sverige vann och att dom hade inte röda dräkter.  

Kom på att, näää, struntar i det, blir ingen årssummering. För varför skulle jag ens försöka? Har vart ett bra år, men kanske inte så omväxlande. Har ju bara jobbat... och andra fått stå för händelserna. Fast ett till barnbarn och en "återresa" till Zanzibar har ju inte direkt gjort ont att genomleva. Ont gjorde det däremot att, av misstag, äta halvrå kyckling. Men nu så ser jag fram mot nästa år, kanske ska jag testa att ha semester i sommar igen och gör vanliga saker. Lediga saker. Men tills dess; Gott Nytt År!

Målardag idag, dvs jag målar inte utan hänger me barnbarnen istället, men dagen har nu övergått i virkdag hos mamma och nu nyårskvälldsdag... eller kväll. Vännen M damp just in och hunden vart tokbusig, verkligen från 0 till 100, han snarkade gott på rygg tills det ringde på dörren. Håller tummarna för att han håller sig orädd för smällande raketer även denna nyårsafton. 

Vaknade grymt tidigt idag, förvaltade tiden genom att läsa ikapp några böcker av en författare... innan jag läser en julklappsbok. Eller det där vart inte riktigt, jag ska läsa två böcker innan jag läser julklappsboken. Inte för att det behövs, utan för att jag vill, utifall det är värdefullt. Ogillar att missa små lösa trådar i serier. Men som sagt, detta är egentligen ingen serie, tror jag.

Medan tvättmaskinen jobbar passar jag på att käka "frulle"... ;), kunde inte låta bli att använda ordet... haha. Men det är bråda dagar och frukosten är viktig, så länge det nu finns vörtbröd med russin, naturligtvis oskuren. Från förra året vet jag att brödet försvinner från butikerna snabbare än en grisblink bara julen är över. Så det gäller att njuta medan tid är.

Och precis just nu fick jag ett sms som fick mitt frukostbestyr att framstå som ynkepynk. Dags att sätta fart på dagen. Med raska steg, av den som haltar och vaggar fram som en vind gungstol. Hann inte ringa vårdcentralen idag heller. Att det alltid ska vara så många med behov som är snabbare på telefonen än vad jag är. Kan det finnas en koppling? Kan det bero på att jag egentligen ogillar att prata i telefon?