Har tagit det lugnt med vattkannor och motorvärmarsladdar det senaste dygnet och humöret är på topp. Ett slött och lataktigt topp... men börjar ta me tusan känna mig en smula utvilad och betydligt mindre röd i ögonen. Synd bara att foten fortfarande gör så ont att jag inte gående kan förbruka överskottsenergi. Tror dock att min promenadtakt uppskattas av hunden. Finns ju så mycke gul snö att sniffa på... hm. Men eftersom det är kallt oxå, så har jag en långsamtgående trebent hund med på promenaderna. Han haltar o snubblar när det är under minus tio, trots den värmande "kostymen".

Vet föresten inte om mina röda ögon beror på alla timmar vid skärmen när jag försöker planera trafik eller om det är nått annat på kontoret som irriterar ögonen, men oavsett, så är de betydligt bättre nu efter några dagars ledighet. Njuter och gläds åt lediga dagar... och några till är det kvar än.

Men nu, dags att ta sig ner på golvet igen och styra upp verksamheten... Piraterna och Féerna är äntligen sams och nu ska den nya polisbilen parkeras i det gamla Briogaraget. Barnbarnet och jag håller oss på detta sätt undan samtliga renoveringsprojekt som pågår i vår närhet. 

Sitter lätt tillbakalutad i soffan, med snarkande hunden, och tröskar i mig lite av julgodiset och tittar samtidigt på Victoria's Secret Fashion Show 2014... och det smakar lite... "sådär" med choklad... haha. Det är sånt man får göra när barnbarnet vilar upp sig från mig hemma i egna hemmet. Finns ju nån regel ang äta i soffan som jag nog inte följer, alls. Men tillbaka till programmet, dom är rätt grym... flera av dom har ju flera barn o ändå ingen mage... alls. Vill tro att det är genetisk, enklare att hantera än om det beror på... tja nått annat. 

Är föresten lite rädd att barnbarnet så sent som igår utökade sin vokabulär med några mindre lämpliga ord, när dom används i kombination. Men va fan... vickar man ut några liter vatten på köksgolvet, in under kyl/frys, när man precis städat klart, då är de lätt att hålla sig för skratt, dvs det var inte hon... de var jag som både plaskade vatten o vädrade min ilska över det hela. Fast jag tränade rätt bra redan i förrförra veckan oxå, med andra vittnen i min närvaro, när jag testade att köra iväg på lunch, med motorvärmarsladden i. 

Lovar att jag njuter av min ledighet. För snart så är kanske händer o fötter i fas med hjärnan, för jag har sällan fipplat o sullat så mycket som under denna höst, så jag ser tacksamt fram mot när hela jag är på väg åt samma håll, samtidigt.

Lilla hunden snarkar, han behöver nog vila efter ett jobbigt möte me Tomten. Hunden utförde sin självpåtagna plikt och försvarade oss flata människor från den maskerade mannen som bara klev in och pratade högt och hohoade. Vart ett fasligt liv, men de redde upp sig och klapparna kunde delas ut. Tror alla kände sig nöjd och glad... och mätt, för rackans va mycke go mat vi fick till, tillsammans.

Jag är ju inte den som lagar så mycke mat, ialla fall inte sån som tar mer än max 7 minuter att fixa, men dagens bidrag blev en ungsomelett med kantarellstuvning. Är vanligtvis inte den som kommer för sent heller, till nått överhuvudtaget, men min vana trogen, kom jag försent till julmiddagen, med mitt matbidrag. Idag handlade dock endast om några få minuter, så jag har bättrat mig. Vilket får ses som lovande inför kommande jular. Kanske kommer att att vara i fas med julen om några år. På alla fronter. 

Åh, föresten, jäklars vilka grymma klappar jag fick idag. 

Idag av alla dagar. Undrar hur pappersåtervinningsmänniskorna tänkte när de valt att inte tömma de gröna buttarna? Kommer att ägna någon en extra tanke på grund av hur det ser ut där redan nu. För stackars den som får uppdraget att göra fint igen. Men nu, åter till spisen.... äh skoja bara. Åter till paketinslagningen och marsipangrisen.

Och ja, jag gick hem igen, utan att lämna mina kassar med papper och förpackningar på backen.

Inte nog med det... det snöar! Vitt på backen och hm... just ja, julgransmattan, den ligger ju ute på balkonggolvet för att platta till sig.... Lär erkänna; jag ogillar att stryka, om det nu var en hemlighet, men nu är den ju istället... snöig... men ändå kanske platt, när den torkat nån gång i mellandagarna.

Är verkligen taggad och laddad inför jul. Granen är inte uppe, maten är inte hemburen, jag har inte tvättat eller städat, klapparna är inte inslagen, julgardinerna är kvar i garderoben, jag svarade just på ett sms... handskrivet på papper... MEN... jag njuter av min första lediga vardag sen... tusan vet när, men länge sen var det i alla fall.

Ledighetsmysande började faktiskt redan i helgen. Hunden kanske tyckte annat, men jag o far hade en bra dag när vi kikade på skidåkare på Lugnet och kollade hur byggandet tar sig inför VM, handlade lite samtidigt som hunden var hos frissan, jäklars va fin han vart för den delen, hunden alltså, sur men fin... eller han tjuter snarare i högan sky när han är där o än värre när han är klar. Sen är ju aldrig en julmacka på fiket i Torsång fel heller. Rackans gott och fint är det där oxå. 

Barnbarnsbesök och uppställning av julkrubban ingick oxå i helgmyset, med en mycket haltande förklaring till varför barnet och gubbarna ska bo i ett stall... Hon svalde dock min bristfälliga beskrivning av Jesu födelse och jag hoppas hon tar med sig fråga hem till sin mor, som troligen har betydligt bättre koll på läget.

Tror jag ska köpa mig en hamster... för det lär väl vara ungefär det enda extra jag kan ge föda under ett helt år på min lönehöjning. Fast det lär nog vara en liten anorektisk hamster... 

Men nu ska jag inte klaga, jag har en bra lön, egentligen, kanske bara inte jämställd. Men det ska väl ge sig framöver det oxå, om man ska tro på nått alls. Jag ska dock ej genomgå könsbyte, utan litar på att ledningen har en god vilja och en önskan om att verka för en jämställd arbetsplats, även lönemässigt.

Köpte i alla fall den borttappade boken på nytt och de bortappade tomtarna har kommit till rätta. Dom var så där extra försiktigt undanstoppade och gömda i anonym kartong. Släden är inte klar, men renen och trolltomten är på plats. Greppade föresten en virknål igen, och med mamma som "kartläsare", ser det ut att bli resultat... fast produktionstiden är l å n g ... I övrigt så ser jag fram mot lunchsällskap idag i form av dotter och barnbarn, den yngre. Men nu rasslar det i kopieringsrummet, frullen är avklarad och min närvaro förväntas vid paketinslagningen. Skolskjutsplanering, den får stå åt sidan några minuter... 

Blev ingen släde gjord idag, än, men har fått annat att fundera över; när dottern flyttade hemifrån - så verkar även tomtarna ha flyttat. I annat fall så har jag, någon gång de senaste åren, gömt en tomtekartong väldigt väl. Är nu tomtarna lika väl gömde som julklappsboken, då hittar jag dom aldrig, eller i alla fall inte innan jul. Gav föresten upp det där med att leta efter boken.... enklare att köpa en ny.