Gnäller o klagar... har så urbota tråkigt att jag smäller av. Är klen, men inte tillräckligt febrig för att sova och samtidigt orkar jag inte med mig själv. Vill inte vara snuvig nu, vill ju träffa barnbarnen... och vara ute i det skapligt fina vädret. Men jag gör mitt bästa att förvalta innetiden på bästa sätt; sorterar skolpapper... Högen jag befinner mig i nu är tidsmässigt nånstans på 70-talet.

Kan inte annat än att le när jag läser pappret med skolans ordningsregler som vi fått i skrivuppgift. Skulle dessa regler gälla idag, då skulle det i alla fall inte vara ordningsproblem i skolan. 

Hittade även uppsatsen, som i mitt fall bestod av... hm... en mening och en teckning, rörande OS i München -72. Minns inte riktigt, men jag har ritat en tyngdlyftare... så det måste i alla fall ha varit minst en sån som sköts då. Surt att erkänna; jag var nog väldigt "medel" i skolan och min handstil har inte utveckats sedan -73... inte min förmåga att teckna heller. 

Men tillbaka till nu; hunden sover, tvättmaskinen jobbar, jag inser att jag har sju gånger så många ljusbrickor som man nödvändigtvis kan behöva, mina snytpapper håller på att ta slut och jag har en helt underbara muffins liggandes i köket som bara väntar på att bli "fikad". 

Så på "attgöralistan" idag återstår; hänga tvätt, fika och fundera över vad jag ska göra med alla mina ljuspryttlar... och vila. Skulle heller inte vara fel om orken plötsligt även räcker till att dammsuga, men innan dess ta ner den avlida murgrönan från ampeln. Ser så illa ut där den hänger.

Urk... snorar o hostar, kan inte sova... o inget att läsa... SÅ värdelöst.

Det går bra det här med att fira helg... skyndar mig att ta avsluta alla jobbmejl, startade bara om datorn två gånger, vill verkligen vara lite ledig och slippa kontor, stress och skäll, bara för att inse, när jag stiger över tröskeln, att jag glömt alla mina braattha-grejer på kontoret. Morrr... och inte nog med det. Det går nån jäkla snabbsmittande förkylning på kotoret, fler att kraschat på bara nått dygn. Så, blire sängen nästa, eller har mitt överdrivna intag av nyttigheter så som kakor o praliner... nädå, c-vitaminer natruligtvis, ha någon effekt mån tro? Är lite väl rödögd för att tro på det just nu, men de visar sig väl i morron. 

Föresten, fick faktiskt ett tack-mejl precis innan jag stack hem. Ingen ironi och inget häcklande utan en som var glad o tacksam över mitt informativa svar men skitförbannade över innehållet i svaret, dvs som väntat. Tur man inte ska betala skatt i Borlänge.. eller öh... få se nu, hur har egna hemkommunen löst sina problem, jo genom att dra på sig massor med utgifter i onödan. 

Helt galet vilken negativ inverkan jobbet har på min fritid just nu. Har massor med annat jag skulle vilja göra... men får nog ägna mig åt att drömma någon månad till, minst. Folk ringer i alla fall inte och är hotfulla och skriker, så mycket, längre... utan nu är det mer körvägar, tider och avstånd som upptar min tid... och avbokningar. 

Så det gäller att hela tiden hålla hjärnan igång med positiva tankar... och igår kväll vara jag jätteglad att vara jag, för hur många är det som får sitta i finsoffan och käka lördagens pannkakor, helt dränkt i canadensisk lönnsirap, utan att förklara sig? Nä, tänkte väl det. Eller föresten, positiva tankar... räcker ju att tänka på goa barnbarn så blir man ju glad. Är lite rädd bara att den lille lärt sig gå innan jag hinner se honom nästa gång... och det där räknas då kanske inte som dem mest positiva tanke man kan tänka, så... skärpning. Äh, dags att stänga ner Harry Potter på tv och knalla mot kudden.

För att roa hjärnan me annat låter jag den nu ta del av en tonårsbok... Insurgent... Läste första boken, Divergent, innan, och den var oxå bra... så även om jag ännu inte är klar med tvåan, så ser jag fram mot trean. 

Det är bara syskon som får komma och besöka de nyfödda vid BB... men medföljande mormorar o morfarar kan ju inte hindras från att tjuvkika. Naturligtvis är den lille gossen helt bedårande och sötast i världen, på riktigt. 

Gårdagen kan jag nog räkna in till den absolut uslaste jobbdagen någonsin, alla kategorier. Kan troligen inte nånsin bli värre... eller jo, om samma sak händer på måndag, vilket gud förbjde... då säger jag nog upp mig och satsar att få jobb som tomglassorterare. 

Men även en skitdag kan blir bra - om rätt förutsättingar ges. En gravid dotter kan vara en sån god förutsättning... och igår kväll föddes mitt andra barnbarn. Lycka!

Mardrömmen är fortsatt verklig MEN jag har nu endast 31 olästa jobbmejl kvar i inkorgen. Antalet papperslappar på skrivbordet är desto fler... Hm... undrar om jag inte ska be vår städtjej att värda lite när hon är här nästa gång... korsdrag lär ju ska vara bra... 

Vaknade grymt för tidigt idag. Är ännu ej helt övertygad om att jag vill stiga upp till ännu en arbetsvecka i galenskapen tecken. Inte ens den under natten inkomna lönen övertygar mig riktigt... Vänder nog på mig och försöker somna om. Kanske är de senaste veckorna bara en kass dröm... hm... mardröm.