Panikstädar skrivbord, slänger "hemliga" papper i dokumentförstörartunnan, vattnar blommor - mina och andras - hittar saker jag borde åtgärdat för länge sen och annat jag borde slängt för länge sedan, bröt tumnageln så det blöder... stress o stress... inte direkt lugn i fin, så som jag gärna vill vara när det är dags för semester, för nu är det bara minuter kvar. Ska bara byta lösenord, så jag har nått att glömma bort innan måndag igen... hm. Känns ju smart... men men, så får det bli. Är nog tusan ensam här nu, verkar det. Eller det är nog nån som trampar en våning upp... men nu, nu är det dags.

Svårt att tänka på annat än mat just nu. Det är lunch, nu, har ingen matlåda och kylskåpet innehåller inget som är mitt och samtidigt ätbart. Men det ryktas om fika på em...

En tidig uppstigning kvar och sen... ingen hållplats på flera veckor.

Bussresan hem idag har kunnat framkalla mitt eget personliga Falling Downsyndrom. Är vanligtvis en förhållandevis lågmäld och timid varelse. Men idag har några medresenärer alltså kunnat framkalla något som alltså mer liknar Dr. Jekyll och Mr. Hyde... i Dalatappning. Det borde var förbjudet att få vara hur dum och fördömmande som helst och samtidigt ha rörelsefrihet bland andra människor med öppen mun o stämband i behåll, framförallt bland barn. En av de mest galet störande var dessutom lärare på det som förr kallades sfi... den andra hade nog förmodligen nån allvarlig svampinfektion i hela huvet. Är inte speciellt mycket för geografiska gränser, men ett högt staket ner mot Avesta kan vara i sin ordning. Sådär ja, det har tagit mig nära en o en halv timme i skuggan att lugna ner mig så här pass. Sa jag föresten att det var vuxet folk? I mogen ålder? Välutbildade och med härkomst i god ekonomisk miljö?

Det är för kallt ikväll, men det har ätits kvällsfrukost på balkongen flera gånger i sommar. Har däremot inte badat, än. Men så har jag ju inte semester än heller. Men snart...

Efter två minst sagt motiga jobbdagar känner jag mig ändå rätt nöjd. För ibland har man tur, för i förrgår, precis när det började bli dags att bestämma sig för när det var dags att stiga upp dagen efter, då va mobilen borta. Inget ovanligt och det är ju bara att ringa, nånstans är den ju alltid. Men den här gången då ringde det inte, utan nån svarade; hej det är xx på skafferiet... Sån värmer hjärtat även om det var lite genant oxå, var ju lixom inte första gången jag hämtar nått där. Hade även tur idag, när mitt första inlägg någonsin i en debatt på fb, hamnade i lokalpressen. Tacksam att jag vare sig ironiserade eller häcklade. Eller tur, det handlade nog egentligen mer om god fostran... och vetskap om att världen är rätt liten ibland. Liten var däremot inte den usla bromsen som nyss bet mig i foten. Det gör ont, är svullet och kliar... så långt räckte turen. Får trösta mig med att hästräkan tidigare idag vid Torsångs café var god, som alltid och kladdkakan oxå...

Å en till sak, hade turen på min sida på vägen till garaget oxå, mötte en polisbil som gena o körde på min sida av vägen... vilket inte var turen utan turen bestod i att den inte körde på mig. Och hade den gjort det, då hade jag tolkat det som ett straff för min fortkörning häromdagen då jag plötsligt upptäckte blåsljus bakom mig, väldigt nära... och ändå slapp böter. Tur, eller?

Har just köpt en sak, eller snarare en möbel, inte riktigt det jag ville ha, men nästan. Nästa gång blir det kanske rätt, men troligen betydligt dyrare, fast då vet jag ju om jag verkligen vill ha just det jag letar efter. Så det här var ett provköp... Så nu sitter jag här tittar på mitt nya skåp, som ska bli tvbänk, men som alltså är lite äldre än jag tänkt mig och högre. Betydligt högre... Men som sagt, vi ska provbo tillsammans, kanske vi trivs, fastän det är fel och då kan det tänkas att det ska slipas och göras riktigt fint, men först alltså en prövotid. Men nu, sova och hosta o så hosta lite till. Lurade nog kroppen i torsdags, när jag var ledig, att det var dags att slappna av och bli sjuk... men än är det några dagar kvar till semester.

Om man räknar post i inkorgen i cm så är det ca 32 cm kvar innan målet är uppfyllt; på fredag ska det endast finnas 21 cm kvar... dvs det som inte syns, de finns inte.