Ett bra avslut på en dag är aldrig fel. Några timmar vid Siljans södra strand, om man nu vill uttrycka det lite poetiskt, annars kort och gott i Leksand, lyfte dagen ytterligare. Mycken hopp och skutt, tårar och stämsång. Ett lyckligt kvalslut för LIF alltså. 

Pelargoner ska föresten tydligen vila lite grann och lockas till att verkligen vilja leva igen, innan man ska kapa av grenarna eller kvistar...  kan inte komma på vad det heter, för det är väl inte skott förens man har knippsat av nått och satt det i nått annat? Så i morron omplantering, sen vila och luras till att börja leva i någon vecka, sen beskära, det som sticker ut. Hoppas nu jag minns rätt, annars blir det till o köpa nytt till sommaren igen.

Men FAN... grannen har hittat sin musikmaskin igen... dunk dunk dunk... Undrar vad han lyssnar på, egentligen, utöver dunk dunk dunk... Flera tusen skrikande blåvita lät trivsammare än dunkandet jag lyssnar på nu. Känner att jag med ens vart lite gnällig... så nu ska nog tant gå o sova så hon inte blir riktigt arg och måste be unge herr granne att dämpa, om inte sig, så iaf musiken.

Frukost i tvsoffan är mums, men innan så ska man ju gärna prestera... nått iaf. Vovven har fått sin första morronprommis, återvinningen har besökts med diverse förpackningar, fiskarna har matats och... jag hittade min avglömda pelargon i matkällaren. Matkällaren är alltså ett ställe jag inte besöker så ofta. Troligen inte sen det vart besväramde minusgrader ute i höstas och blomman flyttade in. Ska nu ta del av tips på YouTube hur man kan beskära pelargoner... vilket man tydligen kan göra av olika skäl. Avglömd och närapå dödad i källaren nämns inte, får alltså friistajla då... Klippa lite här o klippa lite där... etiketten verkar viktig. Undrar om min blomma ens har en etikett?