Lilla hunden snarkar, han behöver nog vila efter ett jobbigt möte me Tomten. Hunden utförde sin självpåtagna plikt och försvarade oss flata människor från den maskerade mannen som bara klev in och pratade högt och hohoade. Vart ett fasligt liv, men de redde upp sig och klapparna kunde delas ut. Tror alla kände sig nöjd och glad... och mätt, för rackans va mycke go mat vi fick till, tillsammans.

Jag är ju inte den som lagar så mycke mat, ialla fall inte sån som tar mer än max 7 minuter att fixa, men dagens bidrag blev en ungsomelett med kantarellstuvning. Är vanligtvis inte den som kommer för sent heller, till nått överhuvudtaget, men min vana trogen, kom jag försent till julmiddagen, med mitt matbidrag. Idag handlade dock endast om några få minuter, så jag har bättrat mig. Vilket får ses som lovande inför kommande jular. Kanske kommer att att vara i fas med julen om några år. På alla fronter. 

Åh, föresten, jäklars vilka grymma klappar jag fick idag. 

Idag av alla dagar. Undrar hur pappersåtervinningsmänniskorna tänkte när de valt att inte tömma de gröna buttarna? Kommer att ägna någon en extra tanke på grund av hur det ser ut där redan nu. För stackars den som får uppdraget att göra fint igen. Men nu, åter till spisen.... äh skoja bara. Åter till paketinslagningen och marsipangrisen.

Och ja, jag gick hem igen, utan att lämna mina kassar med papper och förpackningar på backen.