Skulle just skriva ett retstickeinlägg på fb och tråka en kollega. Behövde då en synonym till båtratt - men programmet frågade då bara om jag menade fåntratt. Roder var ordet jag letade efter... men fåntratt va kul. 

Vart tröttare än tröttast när jag slutligen släntrade ut från kontoret, efter att ha tillbringat ännu en dag inomhus för att försöka spara så mycket skattepengar som möjligt åt Borlängeborna, och såg min bil... INPARKERAD! Husvägg - Passat av nyare modell - stor buss och en plantering... Fixa det med en bil som tyskarna glömde ge alla former av teknik som kan underlätta vid tvära svängar, förutom hjul, o ratten, som i såna här tillfällen endast är till prydnad! Det var troligare enklare att vända en av de där båtarna vi va ute med igår än min jäkla bil. Jag var lika röd i nyllet som bilen är röd, och svettig, innan jag tog mig ut mellan rabatten och bussen, utan att krocka in i vare sig den andra bilen, väggen, bussen eller rabatten. Nu ska jag sova... och bara andas, djupa andetag me magen.

Ångbåten Bäsingen tuffar på under mörk himmel, men åskan och spöregnet klarade vi oss nästan precis undan. Eller tror faktiskt inte att att det åskade alls...

Själv åkte jag på de andra båten, den äldsta av dem, Domnarfvet från 1863, med resten av kollegorna, dvs dom som inte åkte på Bäsingen. Och hur avsluta man en dag som inleds med hemmagjord tårta på kontoret, för att sedan fortsätta med en lunch vid Haganäs? Jo, me fika vid Torsångs Café, i spöregn på båten Bäsingen. Resan tillbaka i gamla bussen fick dock ett snörpligt slut, batteritorsk. Så det fick bli linje 19 tillbaka till Borlänge igen. Måste komma ihåg att kolla påstigandestatistiken på linjen. Den lär aldrig varit högre, någonsin, i den tiden, på den linjen - som igår.