Måste vara syo´n Egils fel, för nåns fel måste de ju i alla fall vara, att jag sitter hemma i soffan i mysbrallor o kollar på andra som valde annan studieväg och som får ha finklänning... och käka fasan. Men å andra sidan missade dom nyss ett svart luddigt hunddjur som plöjde genom snövallarna ute på gården. Det är lite varmare ute och då fungerar benen utan kramp och då ska det skuttas och grävas. Den tidigare vita släta gräsmattan.. hm, de där lät ju mist sagt knepigt, men det vita ovan gräsmattan, snö, var slät o fin utan skutthål och grävhål men ser nu ut som hundraarton kaniner skuttat runt, planlöst. Men det kostar på att fara fram, för nu ligger det ett blött hundluktande djur och snarkar i soffan.

Och precis just nu känner jag hur glad jag är att jag la ner planerna på att bli syokonsulent, eller vad det kan heta idag... fast om jag ska vara riktigt ärlig så slog tanken mig tidgare idag, hur enkelt livet skulle vart om jag vald den vägen, syovägen, istället... Vill med det bara säga att; det är inte så lätt för en rörig själ att livnära sig på planering... för hjärnan blir trött, och snart vill den ha jullov.