Sista vovvevändan ut för kvällen är avklarad och kan ni tänka er, det snöade. Igen. Eller snarare fortfarande. Men ska inte gnälla, gillar ju snö, speciellt när man kommit in igen. Och nu håller lilla vovven på att möblera om hela soffan, eftersom hans klibbiga illaluktande tuggben har försvunnit där nånstans, och kan ni tänka er, jag är faktiskt helt oskyldig. Eller om han håller på att gnida av sig snön... sak samma, han stökar till och verkar nöjd med det.

Om man skuttar upp flera timmar innan mobilen ringer och börjar hänga upp julgardiner, då kanske man inte kan förvänta sig bästa resultatet... men ändå... kunde ju har blitt bra. Undrar hur jag tänkte? Eller tänker man ens så tidigt på morron? Mer än på frukost och kanske att man stigit upp ännu en morgon och att antalet uppstigningar innan "jullovet" minskat med en morgon...

Och så kommer man slutligen till kontoret, försenad pga missad buss och och inser att "jullovet" troligen bara är en utopi, något som bara är för andra, för dom som har förtjänat det eller nått sånt. Jag har dessutom stökigt på kontoret, något som en kollega var vänlig nog att upplysa mig om samtidigt som han gjort ett utfall mot min gömda godisburk. I smyg sprängde jag hans hjärna... och i morron ska jag olovandes ta ett usb-minne som straff.